God kväll kamrater!

Idag är det första april. Då är det ju tradition att lura sina medmänniskor. Men jag tänker inte lura någon. Jag kommer liksom inte på vad som skulle vara rolig att luras om. Jag tycker världen börjar bli så jävla konstig att snart kan vilket lur som helst bli sanning efter några dagar. Dessutom känner jag inte för att lura någon idag bara för det är första april.

Den engelske poeten T. S. Elliot skrev ju att april var den grymmaste av månaderna. Jag har läst denna dikt men förstår inte varför just april skulle vara grymmare än andra månader. Lite växlande vädermässigt och dum på det viset, men knappast grym. Idag lyser till exempel solen över Gotland och då är april en riktigt trevlig månad. I Paris lär april också vara en fin månad om jag förstått det hela rätt. Det finns ju exempelvis en sång som heter ”April in Paris”. 

Den här veckan är ju ”Stilla veckan”. Idag är det dymmelonsdag. Den heter så för att man förr i världen ersatte kläpparna i kyrkorna med någon sorts träklubbor som kallades dymmlar. En del säger att den här onsdagen är askonsdagen. Men jag har lärt mig att det är en missuppfattning och att det egentligen är någon annan dag. I morgon är det i alla fall helt säkert skärtorsdag. Jag vet inte riktigt varför det heter skärtorsdag. Den torsdagen är väl inte så mycket skärare än andra torsdagar. Men det är i alla fall då häxorna far till Blåkulla för att roa sig.

 En del säger ju att ön Blå Jungfrun i Kalmar sund är Blåkulla. Så gotlandshäxorna har ju ganska nära. De hinner ju knappast starta kvasten förrän det är dax att landa igen. Vad jag har förstått är det en riktig fest på Blå Jungfrun natten igenom. Så för häxornas del är långfredagen extra lång, för de är nog väldigt bakis. Numera märks det ju knappt att det är långfredag förresten. Allt är ju som en vanlig fredag och biograferna är öppna. När jag var barn slog man minsann igen butiker, biografer och dansställen på långfredagen. Allt var liksom sorgligt och tråkigt. Det var bra tycker jag. Jag är inte speciellt religiös som ni vet, men långfredagen skall vara lång och tråkig. Det håller jag på. 

Apropå lång så fanns det förr en sorts filmjölk som hette långfil. Den var liksom seg på något sätt. Jag har för mig att den var rätt god. Men den har försvunnit ur butikerna. Undra varför. Har långfils-korna dött ut eller vad är det frågan om. 

Långfredagen har alltså blivit en vanlig fredag och långfilen har försvunnit. Men påsken infaller som vanligt på något konstigt sätt som jag aldrig kommer ihåg när. Det har något med andra söndagen efter andra måndagen efter trefaldighet efter fjärde torsdagen i fastan att göra.

Ni som har läst vad jag skrivit tidigare, kommer säkert ihåg att jag förra året skrev att jag tyckte påsken var en konstig bipolär högtid. Först skall man vara ledsen över korsfästelsen sedan skall man bli glad igen efter någon dag, när Jesus uppstått från de döda. Det är jobbigt med dessa upp och nergångar i känslolivet. Speciellt nergångarna har sina sidor. Men nu slipper vi ju det för långfredagen är avskaffad. Så nu kan vi vara maniska och uppvarvade hela påsken. Och så mycket socker i form av smågodis som vi smäller i oss är det inte konstigt att vi far runt som Duracell-kaniner. Speciellt ungarna som får påskägg stora som basketbollar blir ju helt ohanterliga av allt godis. Vi vuxna kan ju i alla fall ta något nervlugnande till sillen. Men ungarna är det synd om, som först skall bli socker-chockade för att avsluta med att få ont i magen och kräkas. Men som sagt: ”April is the is the cruellest month”.

Här på Gotland har svalörten börjat blomma. Det är ju en gul blomma. Vilket kommer mig att tänka på en dikt om april av den just bortgångne Tomas Tranströmer:

APRIL OCH TYSTNAD

Våren ligger öde.

Det sammetsmörka diket

krälar vid min sida

utan spegelbilder.

Det enda som lyser

är gula blommor.

Jag bärs i min skugga

som en fiol

i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga

glimmar utom räckhåll

som silvret

hos pantlånaren.

Peter