God kväll kamrater

Idag har jag varit i Paviken som ligger söder om Visby. Som vanligt var det massor med grågäss där som kacklade och verkade sura över att jag kom förbi och störde. Gäss är som ni vet högljudda fåglar. Grågässens när släkting tamgåsen är förresten högljudd den med. Ni har väl hört talas om de kapitolinska gässen som vaktade Capitolium och en gång räddade Rom när staden ockuperats av gallerna 390 f. kr. Gallerna hade hittat en väg uppför kullen och var just på väg att smyga sig på försvararna. Men då började gässen kackla som fan och varnade på så sätt försvararna. 

Det kommer mig att tänka på Rutger von Swerin. Han hade en gång varit konfirmand hos min släkting pastor Vilgot Uddenberg. Enligt Vilgot var han en ovanligt obegåvad konfirmand. På själv förhöret hade han fått en fråga om vem som blivit uppäten av en valfisk i bibeln och svarat att han trodde det var antingen Moses eller möjligtvis Petrus. För de var de två namn han skrivit i handen för att vara beredd.

Nåväl, Rutger var adlig. Visserligen bara lågtysk knapadel, men ändå adlig. Nu vet jag inte vad lågtysk knapadel är för något. Men jag har förstått att det inte är så fint. Som adelsman på 20-talet var det mycket populärt att bli officer. Så det bestämde sig Rutger för att bli. På den här tiden var det lätt att komma in på Karlberg, för efter första världskriget var det ingen vettig människa som ville bli officer. Man fick ta vad som bjöds och till och med Rutger fick börja där, även om man var tveksam. Hans betyg var inte så mycket att hurra för och han fick snart smeknamnet Sven Duva. Ni vet: ”Ty visst var tanken", mente man, "hos Duva knapp till mått; Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott." Men det var fel för till skillnad från Sven Duva var det lika illa med både tanke och hjärta hos Rutger,

Rutger lämnade Karlberg med mycket dåliga vitsord. Alla var glada att bli av med honom för han var elak och dum som ett spån. För att han inte skulle ställa till för mycket skada placerades han på Smålands husarer. För man hade redan insett att vid nästa krig skulle hästar var rätt oväsentliga för utgången. Rutger blev kvar där och blev kapten. 

Under trettiotalets början början blev Rutger alltmer tyskvänlig. Han var en stor beundrare av det nya Tyskland under Hitler som började ta form. Han åkte också till Tyskland och erbjöd sig att stödja framväxten av detta tredje rike, på alla de sätt han kunde hjälpa till. Han erbjöd sig till och med att berätta vad han visste om Sveriges försvar. I två dagar blev han intervjuad av den tyska säkerhetspolisen kring var han hade att berätta. Men när han tjatat om havre och hästskötsel i dessa två dagar insåg man att Rutger inte visste något om svenskt försvar, trots att han var officer.  

Rutger hade också hört om gässen på Capitolium och hur de hade räddat Rom. Så han föreslog att man skulle bevaka flygplanshangarer och hamnar med speciellt utbildade gäss. De varnar ju inte bara högljutt om någon närmar sig utan är ju också påtagligt aggressiva fåglar. Genom att välja ut ovanligt aggressiva exemplar och träna dessa, som man gör med vakthundar skulle man ju få ett billigt och bra alternativ till hundar. Dessa är ju dyra att utbilda och kostar mycket i foder. Dessutom kan ju hundar ibland mutas med falukorv. På det sättet är gäss pålitligare. Så Rutger startade ett gässprojekt. Han fick till och med pengar till inköp av gäss under förutsättning att han höll dessa på sin gård. Rutger for sedan runt i Småland och Skåne och inköpte de elakaste och aggressivaste gäss han kunde hitta. 

Av de tyska nazistledarna beundrade Rutger mest flygaren och blivande krigsförbrytaren Herrman Göring. Denne var ju en stor vän av Sverige och hade ju varit gift med en svenska. Nu hade Herman Göring blivit inbjuden till jakt och fiske i Småland. Det var formellt den svenske upptäcksresaren Sven Hedin som bjöd in. Fast egentligen var det med stöd av regeringen som ville hålla sig väl med Tyskland.

Rutger erbjöd sig nu att stå som värd för jakten på det Swerinska godset. Detta bestod av en större mangårdsbyggnad och ett stall samt en större ladugård där Rutger höll sina gäss. Dessa var nämligen så aggressiva att de var svåra att ha gående ute på gården. 

När den tyska legationen kom med den överviktige blivande krigsförbrytaren Göring i spetsen stod Rutger överlycklig och tog emot. Man åt därefter en rejäl middag och drack goda drycker till detta. Efter kaffet och cigarrerna antydde den tyska hedersgästen att han behövde uppsöka toaletten. På den här tiden hade man på svensk landsbygd inte så ofta vattentoaletter. Så Herman Göring blev som alla andra hänvisad till hemlighuset som låg bredvid ladugården. Den överviktige krigsförbrytaren gick först fram till ett stort hus och tittade in. Men han stängde snabbt då han såg massa arga gäss närma sig. Däremot glömde han att sätta på haspen. Efter lite letande hittade han huset med hjärtat på, som han letat efter. Där slog han sig ner som man brukar. När han var klar så tänkte han böja sig ner för och dra upp byxorna. Stor som han var, var det svårt i det trånga utrymmet. Så han öppnade dörren för att för att få bättre plats. När han böjer sig ner är det någon som tar tag i hans öra och drar ut honom så han blir liggande med byxorna fortfarande sittande runt anklarna. Samtidigt hör han ett våldsamt kacklande. Hundra mycket aggressiva gäss kastar sig över honom och börjar nypa honom med sina starka näbbar var de kommer åt. Då han inte har några byxor som skyddar är det mest i de nedre regionerna som nypen tar värst. Ju mer Herman Göring skriker ju aggressivare blir gässen. Som tur är uppmärksammas det inträffade av de övriga gästerna som kommer springande. Det utbryter ett våldsamt slagsmål mellan människor och gäss. Då gässen blir upptagna med de övriga gästerna så passar den blivande krigsförbrytaren Herman Göring på att resa sig. Just då kommer en av gässen springande och tar ett rejält tag i den dinglande saken fram på Herman Göring. I den drar han och Herman Göring skriker. Rutger kommer då rusande med en kniv och försöker med den bända upp angriparens näbb. Det gör han dock så oskickligt att han lyckas omskära Herman Göring. Något som var lite känsligt i de kretsar som Hermann vanligen brukade umgås i. Så där stod nu flygaren och blivande krigsförbrytaren halvnaken med blånupen och blödande stjärt samt omskuren. När han plåstrats om så lades han upp på en lastbil, för sitta kunde han inte. På det sättet forslades han hem för vidare vård på sitt tyska slott Karinhall.

Det var på grund av denna händelse som Herrman Göring återföll i sitt morfinmissbruk. Vidare var det en av orsakerna till att Hitler alltid var lite misstänksam mot Hermann. Någon hade nämligen sett honom naken och berättat för Hitler att Hermann nog egentligen var jude. Omskuren som han var.

Rutger blev konstigt nog inte avskedad. Han blev istället upphöjd till hovmarskalk. För som hans chef sa, ”Säga vad man vill om Rutger, men han är en jävel på gäss. Så nu kanske han kommer rätt.”

Peter