God morgon kamrater!

Jag sitter här och funderar. Idag är den sista dagen jag jobbar som skolpsykolog. På måndag börjar jag jobba på barnhabiliteringen. Det känns lite nervöst. Gamla skådisar brukar ju säga att rampfebern ökar när man blir äldre, fast man tycker den skulle minska. Så verkar det vara med psykologjobb också. Dessutom är det här sannolikt min sista insats i arbetslivet före pension.

 En annan sak som jag lagt märke till är att jag blivit allt blödigare. Det har väl med det minskande testosteronet att göra. Jag kan ju för fan inte läsa Madicken utan att bli gråtmild längre. Hå,hå jaja som gamla människor brukade säga när jag var ung. 

Nu hinner de inte säga ”hå,hå jaja” så ofta för de måste planera sina semesterresor och fritidssysselsättningar. Speciellt äldre damer verkar fara runt som skottspolar. De åker på teaterresor till Stockholm och kulturresor till Toscana, så länge de är friska och pigga. Deras gubbar tvingas med i början på dessa äventyr. Men efter ett tag orkar de inte och stannar hemma för att vattna blommor och ta hand om katten. Och när gubbarna dör sörjer de pigga damerna en liten stund, innan de far runt värre än vanligt. Glada och befriade på något sätt. Jag har minsann en gång åkt på en semesterresa med pensionärer till Italien. Då var jag väl inte en 50 men hade ta mig fan all möda i världen att hinna med mellan Pompeji och vinglasen. Men tanterna i blommiga sommarklänningar var hur pigga som helst. De fåtaliga gubbar som var med satt gråa kvar på hotellet för att de slitit ut sig på den senaste utflykten. 

Igår var jag hos tandläkaren och fixade en lagning som lossnat. Jag fick komma till en tandläkare som fått återbud och inte till min vanliga. Min vanliga tandläkare är trevlig och ser trevlig ut men han är inte direkt vacker. Men om det inte lät sexistiskt och gubbsjukt skulle jag säga att den här tandläkaren var jävligt snygg. Dessutom gjorde hon ett utmärkt jobb. Löste hela uppgiften snabbt och smärtfritt. Jag misstänker att hennes mamma och pappa kommer från Polen. Hon hade ett namn som talade i den riktningen. Dessutom en liten lätt brytning. Men jag kan ha fel. Hon kanske kom från Övre Soppero eller Älvdalen och den lätta brytningen kom därifrån. Vad vet jag? Men om hennes mor och far kommer från Polen har de all anledning att vara stolta över sin dotter. Även om de kom från Övre Soppero kunde de känna samma stolthet.

Annars tycker jag det verkar rätt jobbigt att vara tandläkare. Själv skulle jag tycka att det vore rätt jobbigt att rota runt i käften på främmande människor. Att kyssa någon man älskar och fara runt lite med tungan är ju helt ok. Men i övrigt vill jag helst inte ha med andras munnar att göra. Men jag är glad att andra inte har denna negativa inställning till oral närhet. Jag tycker det skulle finnas en speciell dag för tandläkare där dessa dentala hjältar firas och får medaljer. För det förtjänar dom. 

Ikväll blir det pasta Bolognese och rödvin. 

Peter