God morgon filosofer!

Jag läste just en artikel i Dagens Nyheter av någon som heter Bo Rothstein. När jag försökte kolla hans titel så gick det inte för jag fick inte läsa fler artiklar gratis stod det. Så denna var det sista jag han läsa gratis den här månaden. Och det var tur för det var en bra artikel. Den handlade om huruvida en hög grad av religiositet gör att samhället blir bättre och mer moraliskt. Man tittade på om sådana samhällen var mindre korrupta och huruvida människorna i sådana samhällen litar mer på varandra än i mer sekulära samhällen. Det visade sig, som förväntat, vara precis tvärtom. Ju mer religion, ju mer korruption. Och ju mer misstänksam var man mot sina medmänniskor. Det gällde oavsett om det religiösa landet var fattigt eller rikt. När man undersökte förhållandena i USA där det finns mycket religion visade det sig att moralen var sämst i religiösa familjer och betydligt bättre än i icke-religiösa.

Nu kan man fråga sig varför det är på det sättet. En förklaring kan ju vara att folk i religiösa samhällen är medvetna om sin egen dubbelmoral. De lär sig att man skall leva på ett sätt men förmår inte göra det och hela samhället påverkas av denna motsättning mellan ideal och verklighet. Alla vet att ingen lever som man lär och därför finns det lite anledning att göra det själv. Medan den sekulära människan får brottas med sitt eget samvete och i sådana samhällen blir moralen bättre. 

Jag tänker på Sokrates som knallade runt i Athen på 400-talet f.kr. Han brukade säga att vi inom oss har en röst som talar om för oss att vi håller på att handla fel. Han kallade den där inre rösten för  ”daimonion”.  Det låter på mig som någon sorts samvete. Som ni vet, blev Sokrates avrättad för att han ”förlett ungdomen och försakat gudarna”. Vad jag förstår hade han bara undervisat alla, även ungdomar i konsten att tänka själv och sagt att religionen var ett jävla mumbo-jumbo som bör bekämpas.

Det finns ju förstås även politiska ideologier med någon sorts religiösa inslag. Förra århundradet dyrkades ju Hitler, Stalin och Mao som om de var någon sorts övermänniskor. De var nog inte så religiösa för de tyckte nog att de var någon sorts gudar själva. Men det otäcka är att massor med människor verkade hålla med om detta och tillbad dessa diktatorer som om de hade rätt. Men det är klart att om man inte gjorde det kunde man ligga jävligt pyrt till. 

Tänk vad bra det vore om alla religioner försvann och folk istället ägnade sig åt att studera FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och såg till att dessa följdes. Ni vet den där texten som börjar:

” Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Peter