God kväll små solstrålar!

Idag var det kallt och otäckt ute. Jag gick en promenad längs med havet men det var inte ett dugg skönt. Det tyckte inte fåglarna heller. Strandskatorna stod och frös och ångrade de kommit hit. Gravänderna simmade glädjelöst omkring bland vågorna och måsarna stod på stenarna i havet och grät i kylan. Det var en sorglig syn. 

Så efter en stund gick jag in i skogen där det visserligen var kallt men blåste mindre. Det låg is på pölarna och den fuktiga kylan trängde in överallt. Det finns en dikt av Karin Boye som börjar: 

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan  

bindas i det frusna bitterbleka?”

Inte fan tror jag det beror på knopparna att våren tvekar. Men nog var min heta längtan jävligt avkyld. Och bitterblek var man väl också i den förbannade kylan. I varje fall lite bitter över att helgen skulle förstöras på detta sätt efter en vecka av sol och värme. Och i morgon är det måndag.  Det är helt enkelt för jävligt. Nu behövs det väl bara ett giktanfall för att det skall bli en fulländad helg. Fan vet om det inte gör lite ont i en stortå.

Peter