God kväll kamrater!

Idag har det varit solförmörkelse. Här på Gotland var det massa moln, så man kunde inte se detta intressanta fenomen. Konstigt att månen är så lagom stor och befinner sig på exakt rätt avstånd då den befinner sig framför solskivan och då kan täcka den. Jag menar om den var mindre eller låg längre bort skulle den ju aldrig kunna täcka hela solskivan. Här var dock solen förmörkad av moln och det är ju inte alls lika spännande. Vad jag förstår är det rätt osannolikt att jag lever nästa gång det blir solförmörkelse. Så jag missade chansen att se mitt livs sista solförmörkelse i Sverige. Känns lite trist faktiskt. Fast det är klart det hade varit värre om det varit den sista gången man fått se solen gå upp.

Som ni säkert märkt gillar jag inte utropstecken. Det är ett skrikigt jävla skiljetecken som bör undvikas. Det finns en del människor som skriver versaler följda av ett utropstecken. Ni vet sådana där som skriver: ”Vi HEDERLIGA SKATTEBETALARE KRÄVER!!!!”. Sådana människor borde inte få tillgång till tangentbord över huvud taget. Jag använder nästan aldrig utropstecken. För det är gapigt och fult. Och semikolon begriper jag mig inte riktigt på. Jag har ta mig fan knappt skrivit ett semikolon i hela mitt liv. Komman tycker jag om, men semikolon, nej tack. Men August Strindberg gillade både semikolon och komman. Tänk bara på början av Röda Rummet: 

”Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.”

Det är i och för sig fint skrivet men man får ju lust att säga: ”Men snälla August sätt punkt någon gång.” Men han bara mal på från ”Den lilla trädgården” till ”både djur och blommor”. Det är ju 105 ord i en mening. Nu vet jag att August i alla avseenden var en större skribent än jag är. Men jag har i alla fall vett att sätt punkt här och där. August använder i varje fall inte det föraktliga utropstecknet i onödan. Och det är ju bra. Han skulle säkert tyckt att det är ett oskick av mig att börja meningar med ”Och”. August hade säkert blivit skitsur och kallat mig fula saker. Han var ju sådan, den gode August. Men jag hade i ovanstående mening skrivit punkt och stor bokstav där det står semikolon. Det hade blivit mycket bättre, tycker jag. För jag gillar inte jättelånga meningar.  Som det så riktigt står i bibeln: ”Sannerligen sannerligen säger jag eder, edra ord skall vara ja och nej. Och inte massa utropstecken och semikolon.”

Peter