Hej vänner!

Som ni märkt har jag drabbats av skrivkramp. Jag har liksom ingen lust att skriva om riktigt allvarliga saker här på fejan. Det känns som det är fel forum för detta. Men den sista tiden tycker jag allt känns svårt att skriva något roligt om. Eller så är det jag som tappat förmågan att se det roliga. Eller så har ondskan blivit så stor att det känns ytligt och fånigt att skoja om vardagen små problem. Jag har i alla fall ingen inspiration längre. 

Men våren är på väg. Här på Gotland finns det de som sett blommande blåsippor. Det är ju på tok för tidigt så de stackarna lär väl frysa ihjäl. Men vintergäcken blommar redan så något är på gång. Men annars är det tunnsått med vårtecken än så länge. Men det har i alla fall börjat bli ljusare längre vilket känns skönt. Det har varit en ovanligt grå och mörk vinter. Nu har det ju kommit lite snö också som lyser upp. Jag har köpt ett litet fågelbord i form av ett litet rött hus. Men fåglarna verkar inte speciellt intresserade. Faktiskt har jag inte sett en enda liten fågel hämta ett frö från mitt fågelhus. De kanske tycker att det är för fult. Eller att mina frön är för tråkiga. Förut brukade jag sätta upp talgbollar. Men så fort jag gjort det kom Visbys alla kajor och rev och slet i talgbollarna så de ramlade ner i backen. Nu unnar jag naturligtvis även kajor att få äta sig mätta. Men fem till tio stora talgbollar om dagen blev lite mycket att bjuda på. Dessutom fanns ju risken att någon som passerade under skulle få en stor talgboll i huvudet. Så nu får Visbys kajor hitta en annan restaurang. Vilket de uppenbarligen har gjort för de flesta kajor jag ser är välnärda och runda. De sitter ofta utanför korvkiosker eller hamburgerrestauranger och ser hungriga ut. Antagligen slänger en del människor åt dem ett och annat pommes frites. Det är bra gjort för man skall inte vara snål och missunnsam mot vår bevingade medlevare. Men det finns gränser för hur mycket talgbollar de får äta om dagen. Överhuvudtaget har jag börjat tänka mer och mer på de fyrbenta och flygande varelser som lever sina liv här precis bredvid oss. Tänk om de inte fanns. Om vi var ensamma på den här planeten. Det skulle kännas tomt och ensamt. Jag läste någonstans att Italiens skogar är nästan tomma på djurliv. Det beror på att man där har jagat allt som rör sig så intensivt. Bland annat småfåglar. Så fort man sett en liten bofink sjunga så har man skjutit den och käkat upp den. Det är en otäck ovana som borde stoppas. Kanske skulle man bojkotta italienskt rödvin, pasta och ostar till de kommer på bättre tankar i Italien. Men förr i världen sköt man morkullor i Sverige på våren och sommaren. En ovanligt feg jakt där man bara stod och väntade på att den stackars morkullan skulle komma förbi på sitt uråldriga morkullsstreck. Nu är sådana dumheter förbjudna, vilket säkert Svenska jägarförbundet tycker är fel. Men vi som gillar morkullor som kommer knirpande i sommarnatten tycker det är bra.

Peter