Hej vänner!

Jag hörde just om att det nu inte längre körs några bilar på ön Ikona som ligger i Hebriderna utanför Skottland. Det kan tyckas förvånande då det, som ni vet, är en ganska stor ö. I alla fall för att ligga i Hebriderna. Det finns ju till och med ett hyfsat stort samhälle där som heter Dumbvillage. Dessutom hade det ju under andra världskriget byggts ett nät av rätt fina vägar där då engelska flottan byggt en ubåtshamn där som skulle försvaras. Så varför inga bilar?

På Ikona fanns bara en bilreparatör som hette Eric Morris. Han var uppväxt på ön men hade utbildat sig till bilreparatör på fastlandet. Faktiskt var han en mycket skicklig bilreparatör som älskade bilar. Betydligt mer än han älskade deras ägare. Han kunde bli både arg och irriterad om någon inte skötte sin bil på ett bra sätt. Även om Eric Morris var en skicklig reparatör var han rätt omständig och långsam. Man kunde få vänta i veckor på att få sin bil lagad. Men då han var den enda bilreparatören på Ikona så hade bilägarna inget annat val än att vänta. Men då antalet bilar som importerades till ön blev allt fler under 70-talet blev köerna till Eric Morris bilverkstad allt längre. Det stressade Eric som förstod att något måste göras. Dessutom retade det honom att en del kunder kom med begäran om att han skulle göra mycket enkla reparationer, som han gott tyckte de kunde göra själv, innan de lämnade in bilen till expert och specialist som honom. Så när kunderna kom för att beställa tid så fick de en lista över vad som skulle vara åtgärdat innan han tänkte göra något. Listan var ungefär så här:

1. Tvätta och vaxa bilen

2. Byt tändstift och tändkablar

3. Byt olja och oljefilter

Eric Morris tänkte att om kunderna själva fick göra sådana, i hans ögon, enkla grejer så skulle han kunna ägna sig åt sådant som krävde en specialist. Det fungerade också till en början. Inte för att folk gjorde som Eric Morris beordrat dem utan för de drog sig för att besöka honom då det var rätt krångligt. Men då små problem har en tendens att bli stora problem om man inte gör något åt dem, så började köerna efter en tid öka igen. Så Eric ökade på sin lista över vad han ville skulle vara åtgärdat innan han tog itu med kundens bil. Listan började bli alltmer avancerad och lång. Till slut krävde Eric att kunderna innan de lämnade in bilen skulle ha bytt samtliga bromsbelägg samt startmotor innan han gjorde något. En del kunder tyckte det kändes lite konstigt att de först själva skulle reparera bilen innan den lämnades in den för reparation. Men det var ingen som vågade säga något för om man verkligen behövde hjälp med något, så var det kört om man var osams med Eric Morris.

Det var en del kunder som lämnat in sin bil utan att ha åtgärdat allt som Eric krävde. Men det resulterade bara i att man när man kom för att hämta sin bil hade hela listan fastsatt på fönsterrutan, med det som inte var åtgärdat markerat med rött. Den stackars kunden fick gå hem förnedrad och men tårarna brinnande bakom ögonlocken. Eric Morris stod och tittade på i fönstret när de förkrossade gick förbi. ”Rätt åt de jävla slarvpellarna brukade han säga”. Han verkade faktiskt njuta av sin makt. Dessutom hade han nog egentligen svårt att förstå att andra också arbetade på sin arbetstid och inte kunde hinna med alla krav som ställdes för att få bilen reparerad. Han sa: ”de får väl prioritera och då är ju jag viktigast”.

Som ni förstod blev Eric Morris alltmer illa omtyckt på ön. Men det var ingen som sa något direkt till honom av rädsla för att inte få sin bil omhändertagen om den behövde byta motor eller ställa in framvagnen och annat avancerat. Men ute på byggden var det många som knöt näven i byxfickan. Och när Eric Morris kom till puben spreds sig en iskall tystnad. Men Eric var inte så känslig för sådant och märkte nog inte så mycket. Utom en gång när en överförfriskad fiskare tryckte upp Eric mot väggen och kallade honom” jävla mallgroda”.

Men Eric tyckte att hans arbete hade blivit betydligt lättare nu när kunderna själva fick göra en stor del av jobbet. Han kunde hinna med betydligt mer än tidigare. Men han var ännu inte nöjd. Så han förlängde sin lista ytterligare. För att nu få lämna in sin bil skulle den också vara i gott skick med nybytt växellåda, generator och kylare. Annars vägrade han befatta sig med bilen. Numera är det ingen som lämnar in sina bilar till Eric Morris. Man kör dem till de faller ihop sedan skrotar man dem. Nu har den sista skrotas.  Men det bekymrar inte Eric Morris för han har gått i pension. Hans tidigare beteende har dock gjort en del invånare på ön bittra. Därför kan han inte längre cykla till puben. För så fort han gör det är det någon som kissar på hans cykel.

Peter