Hej primater!

Kamrat katten har börjat äta dåligt. Jag öppnar en påse med käk varje och han har alltid torrfoder att äta. Men nu ligger maten ofta kvar så jag får slänga den dagen därpå. Men han går inte ner i vikt utan ser tvärtom lite rundare ut än vanligt. Sådant gör en misstänksam. Han är visserligen inte ute så mycket nu för tiden men jag misstänker att han har något ställe där han får mat. Man skulle vilja sätta på honom en kamera så man fick se vad han har för sig när man inte ser. Tänk om han har hittat någon hemlig gång som går in i affären som vi bor granne med. Kanske smyger han dit när affären har stängt och glufsar i sig köttfärs och oxfilé. Skulle inte förvåna mig. För kamrat katten är en lurig en. 

I veckan var jag sur på en grej och sa ifrån. Jag brukar inte göra det så ofta för jag tycker illa om konflikter och är rädd att någon skall bli arg på mig. Att jag skall bli illa omtyckt. Jag vill helst att folk skall tycka om mig. Därför blir jag bekymrad när någon inte gör det. Nu har jag nog gjort några sura och det känns svårt och deppigt. Jag hör redan alla klokheter som ni vill trösta mig med. Men skit i det. Jag har i 60 år varit en person som vill vara omtyckt och uppskattad av allt och alla. Och jag vet redan att det är omöjligt och dumt. Så knäpp är jag.

Nåväl, livet går vidare över stock och sten. Ute håller det på att bli riktig vår här på Gotland. Det ser  jag fram emot. För när det blir lite varmare skall jag ut och cykla. Jag ämnar också medtaga mackor med stekt ägg och choklad i termos. Annars dricker jag ytterst sällan choklad. Men på cykelturer är det det som gäller. 

Här på Gotland finns det ju rätt många ängen. För er som inte vet kan jag berätta att det är lövängar som en gång användes som slåtterängar och där träden hamlades för att bli foder. Numera hålls dessa fina naturmiljöer öppna av ideella krafter. På våren och försommaren  är det utmärkta platser att cykla till och dricka choklad i. Sedan kan man rulla ut ett liggunderlag och ligga där och lyssna på fågelsången och titta på molnen. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” skrevs ju här på Gotland av Israel Kolmodin någon gång på 1600-talet. Han låg väl också någonstans och tittade på molnen när han kom på denna fina psalm. Den börjar ju: ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor”. Jag hoppas det blir så för just nu har jag liksom tappat lusten lite. 

Peter