Hej kamrater!

Ibland vill jag gå i pension. Det känns fel då jag ju har rätt många år kvar till det kan bli aktuellt. Dessutom skall jag ju snart börja på ett nytt jobb. Och det kändes rätt bra. Men så snavar jag till på ett krokben i tillvaron. Och då vill jag gå i pension. Så börjar man tänka på meningen med alltihop. Man har ju kämpat på och gjort sitt bästa. Men plötligt känns det rätt tomt. 

Då kan jag börja längta efter en liten stuga med vedspis. Och utanför en brunn med rent källvatten. Samt ett utedass med en mindre kamin som man kan tända innan man äter frukost så det är lagom varmt när man planerar gå dit. Det skulle ju också vara fint med en liten bastu. Helst placerad vid en liten klar sjö. Ibland passerar en älg förbi min stuga. Då får man väl gå ut, vinka lite och säga: ”hej”. Men i övrigt kommer det vara rätt lugnt och kravlöst. Om någon frågar: ”vad jobbar du med” så kan man säga: ”Jag brukar vinka åt en älg ibland. Vidare hugger jag stundom ved för att värma mitt hus, mitt dass samt min bastu”. 

Fast jag kommer nog bli väldigt fattig och få leva på potatis, kålrötter och vitkål. Pensionen kommer ju inte och räcka till så mycket mer. Undra om man kommer ha råd med kaffe? Men den kommer säkert räcka till kålrötter. Har man tur finns det morötter till extrapris någon gång. Då kan man dryga ut kålrötterna med en morot, för att få lite omväxling. Till jul kan man kanske kosta på sig ett paket blodpudding att festa loss på. Lingon får man ju plocka själv. Man får väl dryga ut dem med riven vitkål som de gjorde i skolmaten när jag var barn. 

Och älgen kommer gå förbi och då har man väl blivit lite tokig av sin ensamhet och ensidiga diet och börjat hallucinera. Så man tycker att älgen ser glad ut och säger: ”Hej på dig Peter. För att vara människa  är du rätt schyst. Har du en morot förresten?” Och då blir man ju lite glad över att någon berömmer en och säger att man är schyst. Även om det är en älg. Vilket är lite konstigt.

Peter