Hej ornitologer!

Idag åkte jag förbi ett gäng sångsvanar som stod på ett fält. När jag var ung var sångsvanar liksom mystiska. De häckade i små norrländska sjöar och var mycket skygga. Men nu är sångsvanar mer sociala och kan bygga bo och häcka lite varstans. Fast helst vill den nog häcka i en lite sjö i Norrlands inland om den får välja. Om jag var sångsvan skulle i alla fall jag helst vilja det. Eller kanske i finska Lappland för sångsvanen är Finlands nationalfågel. I det finska nationaleposet Kalevala finns en sångsvan, Tuonelas svan. Vad svanen i fråga har för sig vet jag inte. Men den finske tonsättaren Jean Sibelius har skrivit ett musikstycke om denna sångsvan som jag tycker ni skall lyssna på för det är väldigt vackert. 

En annan berömd svan är ju den som H.C. Andersen skriver om. Han som först är grå och ful som de söta ankungarna retar och inte vill leka med. Men så växer fulingen upp och blir en vacker svan som drar iväg med ett gäng andra fina svanar. Och bergis blir ankungarna vuxna ankor som slutar sina dagar i söt-sur sås. Eller som confiterade anklår. Så kan det gå om man retas och inte låter någon vara med. 

Sedan har ju Tjajkovskij skrivit en balett som heter Svansjön. Det är en utomordentligt fånig historia om en prins som  som förälskar sig i en svan. Prinsfan måste ju vara helt pervers och konstig. Kära ner sig i ett flygfä. Detta brukar illustreras genom att tjejer i fåniga tyllklänningar hoppar runt eller blir upplyfta av killar i kalasbyxor. Jag begriper mig inte på ballett som ni märker. Men musiken till Svansjön är helt ok. 

Nedan dagens svanar.

Peter