God kväll vänner!
På mitt jobb har vi fått tjänstebilar som går på gas. Man får åka till ett speciellt ställe och tanka gas och det får man göra ofta. För gasen går åt som brännvin på en surströmmingsfest. Men annars funkar det bra att köra på gas. Gasen tillverkas förresten här lokalt på Gotland.Det kommer mig att tänka på min släkting Axel Volfram Uddenberg född 1865. Det var ju på grund av honom som man fick riva ner och bygga upp Tullgarns slott. Axel Volfram var ju uppfinnare och hade uppfunnit en rad praktiska produkter som den hästdrivna potatisskalaren ”Päran” och den vevdrivna massageapparaten ”Hartass”. Den senare hade varit mycket uppskattad av Gustav V fru drottning Victoria. Hon brukade ju på grund av sin sviktande hälsa ofta besöka dr Axel Munthe på Capri som i sin behandling ofta använde just ”Hartass”. Drottning Victoria blev så imponerad av denna produkt att hon bjöd in uppfinnaren till slottet. I samband därmed fick han också träffa kungen själv. Axel Volfram var bara 22 år när detta skedde och som ni vet var Gustav V mycket svag för unga män. Axel Volfram hade ju också samma sexuella läggning som kungen så efter detta första besök blev han en återkommande gäst kvällstid på det kungliga slottet för trevlig samvaro. Det enda lite jobbiga var att kungens chafförer som fick hämta Axel Volfram på kvällstid började berätta om Axels relation till kungen. De brukade elakt säga: ”nu är det dags att hämta bakaxel till konungen” och det var ju inte så snällt.
Nåväl, det hade länge varit svårigheter med värmen på Tullgarns slott dit kungen brukade åka för att vila upp sig. Han brukade också bjuda med sig gäster. Speciellt föreningen ”manliga balettdansare” och sällskapet ”unga manliga damfrisörer” var ofta sedda gäster. Men som sagt det var ofta kallt så gästerna fick gå runt i varma tröjor och fodrade vadmalsbyxor. Kungen som uppskattade mer lättklädda unga män upplevde detta ytterst frustrerande. Han gav därför sin vän Axel Volfram i uppdrag att ordna värmen på Tullgarns slott. Kungen ville att rummen skulle bli riktigt varma så han besökare inte skulle behöva frysa om de så gick nakna. Axel Volfram kom då på att man skulle kunna ta tillvara gödseln från alla kor som fanns i slottets ladugård. Tullgarn var ju redan då ett betydande jordbruk. Så Axel Volfram byggde en anläggning i form av av en silo där gödseln kunde jäsa och bilda metangas som sedan fördes över till en värmepanna. Detta fungerade till en början förträffligt och kungen och hans gäster kunde kasta av sig alla varma kläder och något senare alla andra kläder vilket kungen tyckte var utmärkt. Allt hade säkert gått bra om inte Axel glömt det där med säkerhetsventilen.
Det som nu hände är ju en tråkig historia. En kväll när kungen och hans gäster satt i matsalen, som tack vare Axel Volfram var bastuvarm, så började det mullra om elementen. Trycket i jäsningssilon hade byggts upp till flera tusen kilo och plötsligt slets elementen bort från väggarna i samtliga rum på slottet. Fem ton jäst kogödsel sprutade ut över kungen och hans gäster. Om inte fönstren hade tryckts ut hade det kunna gå ännu värre. Nu var det ingen som drunknade i kletet. Men hela slottet med all möblering blev förstört. De stackars gästerna fick dagen därpå forslas hem i hästdragna vagnar. Chockade och frusna kom de till Stockholm där man fick be om hjälp från brandförsvaret för att spola av dem. Trots det luktade det gödsel i flera veckor på stadens damfriseringar och på Operan vid ballettföreställningar. Då dansöserna inte ville bli berörda av de manliga dansare som varit med om olyckan fick man ett halvår ställa in alla föreställningar med manliga dansare.
Axel Volfram blev naturligtvis anklagad för olyckan. Men han flydde till Mexico innan polisen fick tag på honom. Man visste inte förrän 1952 vad som blivit av honom. Men då var det en svensk turist som köpte en gammal tjurfäktningsaffisch och på den fanns en bild av Axel Volfram iklädd matadorkläder. Han hade tagit sig namnet don Libero och utbildat sig till tjurfäktare. En mycket skicklig sådan för han hatade verkligen nötkreatur och njöt av att sticka sitt vassa svärd i dem. När han gjorde det skrek han alltid: ”Här har du för Tullgarn kodjävel”.
Nåväl, det hade länge varit svårigheter med värmen på Tullgarns slott dit kungen brukade åka för att vila upp sig. Han brukade också bjuda med sig gäster. Speciellt föreningen ”manliga balettdansare” och sällskapet ”unga manliga damfrisörer” var ofta sedda gäster. Men som sagt det var ofta kallt så gästerna fick gå runt i varma tröjor och fodrade vadmalsbyxor. Kungen som uppskattade mer lättklädda unga män upplevde detta ytterst frustrerande. Han gav därför sin vän Axel Volfram i uppdrag att ordna värmen på Tullgarns slott. Kungen ville att rummen skulle bli riktigt varma så han besökare inte skulle behöva frysa om de så gick nakna. Axel Volfram kom då på att man skulle kunna ta tillvara gödseln från alla kor som fanns i slottets ladugård. Tullgarn var ju redan då ett betydande jordbruk. Så Axel Volfram byggde en anläggning i form av av en silo där gödseln kunde jäsa och bilda metangas som sedan fördes över till en värmepanna. Detta fungerade till en början förträffligt och kungen och hans gäster kunde kasta av sig alla varma kläder och något senare alla andra kläder vilket kungen tyckte var utmärkt. Allt hade säkert gått bra om inte Axel glömt det där med säkerhetsventilen.
Det som nu hände är ju en tråkig historia. En kväll när kungen och hans gäster satt i matsalen, som tack vare Axel Volfram var bastuvarm, så började det mullra om elementen. Trycket i jäsningssilon hade byggts upp till flera tusen kilo och plötsligt slets elementen bort från väggarna i samtliga rum på slottet. Fem ton jäst kogödsel sprutade ut över kungen och hans gäster. Om inte fönstren hade tryckts ut hade det kunna gå ännu värre. Nu var det ingen som drunknade i kletet. Men hela slottet med all möblering blev förstört. De stackars gästerna fick dagen därpå forslas hem i hästdragna vagnar. Chockade och frusna kom de till Stockholm där man fick be om hjälp från brandförsvaret för att spola av dem. Trots det luktade det gödsel i flera veckor på stadens damfriseringar och på Operan vid ballettföreställningar. Då dansöserna inte ville bli berörda av de manliga dansare som varit med om olyckan fick man ett halvår ställa in alla föreställningar med manliga dansare.
Axel Volfram blev naturligtvis anklagad för olyckan. Men han flydde till Mexico innan polisen fick tag på honom. Man visste inte förrän 1952 vad som blivit av honom. Men då var det en svensk turist som köpte en gammal tjurfäktningsaffisch och på den fanns en bild av Axel Volfram iklädd matadorkläder. Han hade tagit sig namnet don Libero och utbildat sig till tjurfäktare. En mycket skicklig sådan för han hatade verkligen nötkreatur och njöt av att sticka sitt vassa svärd i dem. När han gjorde det skrek han alltid: ”Här har du för Tullgarn kodjävel”.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar