Hej små vågor i det stora havet!

Idag tänker jag på barn. En del säger att barn är ”såå” förståndiga. Men jag som träffar de små kortväxta rackarna nästan varje dag kan meddela att det är fel. Många av dem kan ju för fan inte klockan. Och ber man dem räkna upp årets månader missar ju de ofta flera stycken. Dessutom ritar de oftast halvtaskigt. Jag vet inte hur många prinsessor och spindelmän som man fått som är utan ordning och proportioner. Oftast med en stor leende mun mitt i ansiktet. Och de riktigt små filurerna ritar bara ett stort huvud och sätter dit två ben och verkar helnöjda. Fast de bara ritat ögon och mun på eländet. Och glömt både öron och näsa!

Fast de är rätt flitiga de små skojarna. Jag har haft anledning att besöka dem i deras arbetsmiljö sista tiden. Och jag måste meddela att det faktiskt har varit väldigt trevligt. Där sitter ofta ett helt gäng av de små kortväxta filurerna snällt och räknar ihop fem plus tre eller läser duktigt i sin bänkbok. Och deras snälla fröknar går runt och hjälper till när fem plus tre blir sju. Då kommer fröknarna springande med klossar och räknar de med. Visserligen verkar de flesta i årskurs 2 arbeta på en åttaårings nivå. Men som sagt flitiga är de. Och de har duktiga lärare nästan allihop.

Jag hade ju egentligen tänkt att jag skulle jobba med vuxna när jag blev psykolog. Men då arbetsmarknaden var tuff fick jag ta ett vikariat som skolpsykolog. Sen blev jag liksom kvar i branschen. Nu arbetar jag med hela det gänget filurer. Från riktigt små som envisas med att försöka peta ner runda klossar i fyrkantiga hål till de finniga och fjuniga med mer hormoner än hjärna. Och faktiskt gillar jag nästan allihop. Jag blir hemskt, hemskt ledsen och jätte, jätte jätteförbannad om någon är dum emot dem. 

Peter