Hej kamrater!

Har ni hört talas om Bengt Lidner och hans knäpp. Bengt var poet på 1700-talet. Enligt min uppfattning en rätt tråkig sådan då hans poesi idag är rätt utgången. Bäst före datum var väl någonstans 1810. Men själv hade han en hög uppfattning om sig själv och sina dikter. Det hade samtiden med, vad jag förstår. Men smaken har nog ändrats en del sedan 1700-talet. Det är mycket antika gudar, herdar och herdinnor och kärlekskval. Samt en och annan devot hyllning till kung Gustav den III. Vad han nu skulle hylla den fåntratten för. Men det kanske kunde ge stålar gissar jag. Hur som helst berättade Bengt Lidner att han fram till han var så där elva år inte var den skarpaste kniven i lådan. Men då en dag knäppte till i hans huvud och plötsligt blev han den intellektuella gigant han ansåg sig vara. 

Själv har jag aldrig fått en knäpp på det sättet. Även om jag, vad jag förstår, ansågs rätt obegåvad när jag var barn. Mina betyg var därefter och jag rekommenderades starkt att välja ”allmän matematik” och engelska, då särskild dito nog skulle överbelasta mitt lilla huvud. På den tiden fanns det ”allmän” och ”särskild” matematik och engelska. Jag fick ju gå om nionde klass och andra gången så valde jag att gå en gymnasieförberedande linje 9G. Detta då jag inte tyckte om de grabbar som jag annars skulle tvingats gå med. De hade ofta rätt besvärligt socialt och var betydligt tuffare än vad jag var. Men när jag började i min nya klass så fick jag inte längre välja allmän matte och engelska, för det fick man inte när man planerade börja i gymnasiet. Men döm om min förvåning när jag märkte att det gick betydligt bättre med inlärningen när det var svårare. Så jag höjde mina betyg betydligt andra gången jag gick nian. Så jag kom in på gymnasiet och efter rätt mycket strul så lämnade jag också det med hyggliga betyg. Fast det är klart, jag gick ju ett år extra där också. 

Så en av mina käpphästar är att man alltid skall få en chans till när man är ung. Tänk om man skulle få en Lidnersk knäpp och sedan inte få studera vidare, bara för man var dum som ett spån innan dess. Fast när jag slutade nian första gången skulle jag få studera till djurskötare på Skansen. Till det krävdes på den tiden inga höga betyg. Jag skulle inställa mig vid elefanthuset för introduktion. Det hade nog också varit rätt kul gissar jag.

Peter