Hej människor!

Det pågår just nu en viljornas kamp mellan mig och min mage. Det började med att jag sa till den på skarpen:
” Hörudu din fettälskande tvättsvamp. Nu är det slut på sötebrödsdagarna för nu skall jag gå ner 10 kilo.”
”Jaha”, svarade magen. ”Har man hört det förut. Du tänker alltså banta igen.”
”Ja”, svarade jag. ”Men den här gången skall jag inte följa någon fånig diet. Jag skall helt enkelt sluta äta och bara dricka vatten och te.”
” Du tänker alltså svälta. Det har man ju hört skall vara en framgångsrik metod”, svarade magen ironiskt.”
”Just det din isterfyllda tunna!” sa jag. För nu började jag bli lite förbannad på den självsäkra magfan.
”Vilken lämplig vecka du valt för ditt äventyr”, sa magen
”Hur så”, sa jag ilsket.
”Du tänker alltså inte äta någon inkokt lax med hollandaisesås och färskpotatis?” , sa magen med ett infernaliskt leende.
”Njaä”, svarade jag tveksamt.
”Du tänker alltså hoppa över den vitlöks- och timjandoftande lammsteken i år. Du vet, den där du brukar servera med rostade grönsaker och rödvinssås. Och de vita bönerna i vinegrett med salladslök kommer inte ställas fram. Ingen Gorgonzola i år heller förstår jag?”, sa min mage som känner alla mina svagheter.
”Njaä, en liten portion kanske jag tar”, svarade jag som började inse att jag förlorat det här schackpartiet.
”Men den torra vita rieslingen till laxen kommer du väl avstå från, inte sant. Och bourgognen till lammsteken är väl inte att tänka på?"
”Just det!”, svarade jag och försökte låtsas att jag är en människa med god karaktär. ”Hör du inte hur din granne levern jublar över mitt beslut!”
”Du” svarade magen, ”leverfan är tyst och ser missnöjd ut som vanligt. Det är bara jag som kurrar. Vad tycker du förresten om hallonpanacotta?”
Min mage är helt enkelt jävligt svår att besegra. Jag känner redan att det är dax att kasta in handduken. Men i sommar skall han få. Fast då finns det ju förstås surströmming att fresta mig med.

Peter