God kväll demokrater!

I kväll tänker jag igen på Harry Järv(1921 - 2009). Som ni kanske minns var han finsk soldat under finska vinterkriget och en mycket modig sådan. Han fick flera medaljer för sina insatser. År 1943 klev han på en trampmina och skadas så illa att han fick amputera ena benet under knäet. Efter kriget flyttade han till Stockholm och började jobba på Kungliga biblioteket. Jag vet inte riktigt vad han gjorde där. Men han skrev en rad böcker både om sina krigserfarenheter och annat. Han blev också expert på Franz Kafka som jag ju också tycker är intressant. Att jag i kväll kommer att tänka på Harry igen beror på att jag en gång läste en bok av honom som hette: ”Enfald eller mångfald: om tolerans och toleransgränser”. Den handlar om var gränserna för tolerans går och ifall det finns sådana gränser. Alltså hur tolerant kan man vara mot de intoleranta. Harry skriver och analyserar detta på ett utmärkt sätt och kommer fram till att det finns gränser om jag förstått det hela rätt. Men detta först då det demokratiska och humana samhället är utsatt för hot. I Sverige finns det ju till exempel lagar som förbjuder att hetsa mot en folkgrupp. Vad man antagligen vill förhindra är en utveckling som i Tyskland under tjugo- och trettiotalet där allt från hyperinflation till att Tyskland förlorade första världskriget skyldes på den judiska befolkningen. Det flesta normala människor förstår ju nu i efterhand att detta var ren galenskap. Men människor tycks i alla tider velat finna förklaringar till sina svårigheter och sin olycka. Då detta inte kan bero på oss så måste det bero på ”dom”, de andra. De som inte är som vi, utan annorlunda. Ibland verkar det som mänskligheten inte lär sig av sina erfarenheter utan ger sig fan på att upprepa dem. Det gör mig ledsen och orolig. Nu dog ju Harry Järv 2009 vilket gör det svårt att fråga honom hur han ser på saken. Han som hade slagits både för sitt lands frihet och för demokrati och humanism.

Peter