Cio kamrater!

Som ni kanske vet har jag varit i Rom i helgen. Det är ju en spännande stad. Under antiken kallades den ibland för Urbs som betyder staden. Så unik var den på den tiden att man även om om man bodde i en annan stad förstod att det var Rom man pratade om om man sa Staden. Redan under antiken var ju Rom en miljonstad. Vilket var mycket ovanligt på den tiden.

Numera är Rom en spännande och lite farlig stad. En stor del av befolkningen är ficktjuvar och oerhört skickliga sådana. Fråga exempelvis kamrat Anders som var med på denna resa. Dessa i Rom boende långfingrade kamrater är bland de skickligaste i sin bransch i världen. Om ni vill pröva på deras fingerfärdighet så kan ni ta buss 40 från Termini till Vatikanen. Lägg några kuvert med sedlar från ett monopolspel i fickorna. När ni kliver av bussen kan ni se om någon har något kuvert kvar. Jag kan nästan garantera att era fickor är tomma på allt som fanns i dem. Och ni kommer inte ha märkt ett dugg hur de försvann. Själv har jag inte så mycket pengar i plånboken utan förvarar dessa i en liten väska i kalsongerna. Hittills har det fungerat bra. Men det är väl bara en tidsfråga innan någon varit där och rotat utan att jag märkt ett jävla något. Bergis kommer man kliva av bussen utan kalsonger en dag. 

En annan sak som många ägnar sig år i Rom är att sälja saker till turister. I år var det populärast att sälja ”selfies-pinnar”. Det är alltså pinnar som ser ut ungefär som bilantenner och har en fästanordning för sin smarta telefon i ena änden. Men hjälp av detta redskap kan man sedan ta bilder av sig själv framför olika sevärdheter på ett bra sätt. Man kan alltså fotografera sig framför exempelvis Colosseum i Rom eller Eiffeltornet i Paris eller framför frihetsgudinnan i New York eller framför Halvar Svensson i Kalix. Nackdelen är möjligtvis att man därigenom vänder ryggen åt alla sevärdheter för att fotografera sig själv. Men vad gör väl det. Det är ju ändå en själv som är roligast att se på bild. Nu kanske ni undrar varför Halvar S i Kalix är en sevärdhet. Men då har ni aldrig sett honom vifta på öronen. En annan lustig sak i Rom är att det så fort det börjar regna dyker upp en massa gubbar som vill sälja paraplyer till en. Man undrar liksom om de sitter beredda med sina paraplyer dagarna i ända och liksom rusar ut så fort det kommer en skur.

I Rom finns det också en hel del nunnor. Man ser dem överallt komma gående i sina nunnekläder. Men man ser aldrig några munkar konstigt nog. Men nunnor finns lite här och där. I år lade jag märke till att en del nunnor var påtagligt överviktiga. Jag trodde nunnor mest käkade tråkig mat som okryddade soppor och sådant. Men nu var de rätt många nunnor som verkar ätit ordentligt med riktigt käk. Och de unnar jag dem, då de antagligen inte har så många andra laster. Eller så har de det och var på smällen fast jag trodde de var småfeta. 

I Italien har de flera sorters poliser. Det finns Carabinieri och kommunala poliser av olika sorter. Oavsett vilken sort det är så har de alltid väldigt fina och välsittande uniformer. Trots sina fina uniformer så verkar de inte alls lika effektiva som ficktjuvarna. Tvärtom. 

Man kan äta gott i Rom om man har tur. Men har man otur kan man hamna på restaurang Rex på via Torino. Det är en restaurang med stjärna i guide Michelin. Där är maten mer än lovligt konstig och personalen otrevlig och dum. Portionerna är avpassande för ätstörda fotomodeller utan aptit. Vi åt där och sällan har så många betalat så mycket för att äta så lite. Men igår var vi på en schysst restaurang där käket var vanligt och vinet billigt. 

Bella notte

Peter