Så är vi i den tid
när ormkvinnan
sjunger om
natten.
Det är ännu bara
doften av svamp,
som
visar att kylan
är på väg.
I natt hörde vi en varg
yla från isen
i norr.
En kvinna
har
målat en björn
i grottan och vi gick
för
att se hennes bild
av vår vän.
Där bland allt
som
förfäderna målat
stod nu en björn.
Bland
alla hästar,
oxar och hjortar,
fanns vårt totem.
Vi tog färg i munnen
och blåste
ut över
våra händer för att
lämna något efter
oss.
Vi var här,
våra händer
visar att vi
var här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar