Hej vänner!

Idag blir det en blåsig dag. Min granne har ett stort valnötsträd och så här års ramlar valnötterna ner. Många på hans garage, som har plåttak. Plånk plånk låter det hela tiden. Det är inte speciellt störande. För det är som kyrkklockorna från domkyrkan, som slår varje timme. Det är jag så van vid att jag inte hör det längre och är inget som väcker mig. När det blåser faller det ibland många valnötter samtidigt. Rena kulspruteelden under någon minut.

Taxen Stefan ligger på sängen bakom mig. Varje kväll vid sextiden börjar han alltid hitta på en massa bus. Han drar fram skor, snor strumpor, drar ner böcker och biter i sin hundkorg, så den går sönder. Först trodde jag att han kanske behövde gå ut och därför höll på. Men det var likadant om han just varit ute och fixat det han skall. Nu har jag förstått att han bara är sällskapssjuk. Så jag får sitta på sängen och hålla honom nära mig en stund, så lugnar han ner sig. Faktiskt rätt mysigt och man slipper irritera sig på den lilla strumptjuven. Får han bara sitta så en stund, så är han rätt nöjd sedan.

Jag måste sluta läsa nyheterna för jag blir bara ledsen och orolig när jag gör det. Idag läste jag att massa krögare blir utsatta för utpressning och riskerar få sin verksamhet förstörd om de inte betalar. De hotas också till livet om de polisanmäler denna utpressning. Vidare att Eriksson funderar på att flytta från Kista i Stockholm, då medarbetarna känner sig otrygga att gå hem om de jobbat över och upplever miljön i övrigt som hotfull. Sedan var det det vanliga skjutandet och mördandet. Jag vet inte vad man skall göra åt denna utveckling. Det verkar inte heller någon annan veta. Ibland läser jag om förslag till förebyggande åtgärder som är rejält naiva. Man förstår att de som kommer med dessa förslag inte inser vilka krafter som styr denna lönsamma verksamhet och bakgrunden till den. Ofta jättebra förslag i sig. Men att de skulle påverka den organiserade samvetslösa brottsligheten, tror jag inte ett dugg på. Samtidigt har jag själv inga bättre förslag. Känner mig bara maktlös, uppgiven och ofta rätt ledsen.

Och krigen fortsätter och det gör det svårt att i grunden känna någon som helst glädje. Iallafall har jag svårt för det. Det finns ju inget så primitivt, grymt och korkat som krig. Fast jag är inte pacifist, för ibland är det nödvändigt att stå det onda emot. För annars är man ”bara en liten lort” som Astrid skrev i Bröderna Lejonhjärta. Hon fick ju förresten aldrig Nobelpriset, vilket jag tycker är en skandal. Vad jag förstått berodde det på att en tråkig gubbe i akademin, som hette Arthur Lundkvist. Han tyckte barn skulle läsa klassikerna och inte barnböcker. Han fick visst aldrig några barn och det var nog tur. För de barnen hade det i så fall varit synd om.

Det känns som jag kämpar varje gång när jag skriver på denna blogg. Kämpar med att försöka få tillbaks den känsla av kreativitet och glädje, som jag hade när jag började detta skrivande. Men det är svårt när allt man läser om all ondska och grymhet. Fast efter nazismens brott under andra världskriget så borde man lärt sig att det inte finns några gränser för mänsklig grymhet.

Kanske är jag deprimerad. Men den som läser om utvecklingen i världen och Sverige och inte blir nedstämd, måste ju vara mer hårdhudad än jag är. Det vet jag inte om jag kan och vill bli på äldre dar. Har jag varit på det här sättet hela livet fram till nu, är det dessutom svårt att ändra på. ”Du är för känslig” har folk sagt många gånger till mig. De senaste åren har jag nog delvis av fysiska skäl varit lite extra känslig, enligt expertisen. Fast jag har inte märkt någon skillnad direkt. Har väl alltid haft nära till tårarna. Vilket är lite jobbigt och pinsamt ibland. Kan av en del tolkas som svaghet och något att förakta. Jag har ju haft tur och träffat få elaka människor under mitt liv. Men det har hänt att någon elak fan, har förstört den finaste av sommardagar, genom att säga något taskigt. Vilket gjort mig rejält ledsen och är svårt att glömma.

Men nu är 70 år och skulle önska att jag slapp tänka så mycket på denna världs ondska och elakhet. För även om jag har många år kvar, så inser jag att tiden inte är oändlig. Så jag vill helst försöka hålla allt elände ifrån mig. Men det är lögn i helvete. För samtidigt är jag ju nyfiken och har svårt att inte ta del av nyheterna, fast jag vet jag mår dåligt av det. Så jag får väl skylla mig själv.

Jag har ju rätt bestämda värderingar. Som vad gäller människors lika värde. Som jämställdhet mellan kvinnor och män. Ni som läst min blogg vet också att jag tror på demokratin, som styrelseskick. Likaså att jag tror på de flesta av tio guds bud och på den gyllene regeln. Jag anser också att den som slår barn i uppfostrande syfte, begår ett brott. Det gör även den som förföljer och jävlas med sina medmänniskor, för de har en annan hudfärg, annan sexuell läggning eller annat de inte kan hjälpa. Folk som gör på det viset är ju dessutom idioter. Jag gissar att de flesta vettiga människor är på min sida vad gäller dessa värderingar, så jag är inte ensam. Men det finns ett antal som tycker helt annorlunda och de får alltmer makt och inflytande. Jag är faktiskt rejält rädd ibland.

”Skall han inte skriva något om Putin och Trump, den tjatiga gubben,” kanske ni undrar? Men det känns som jag bara upprepar mig. Jag har ju så många gånger berättat vad jag tycker om dessa otäcka slemsvampar. Har inte mycket nytt att komma med på den fronten. Rapport på det.

Utsikter för stunden.

Ett lågtryck från
brittiska öarna
förskjuts in i mig.

Det har utfärdats
en gul varning
för höga flöden
i tårkanalen.

Brämön och Rigabukten
nordväst 14, vridande med minnen
mot kvällen.

På övriga farvatten
grå dimma, svag sikt
och rätt hopplöst.

 

Peter