Hej vänner!

Det här är nu tredje sommaren, då de planer jag haft faller samman och inte blir som jag tänkt mig. Det känns rätt jobbigt. Men är inget att göra åt. Man får liksom ta en dag i taget. Jag är i Stockholm och fått reda på, att jag går mot strålande tider. Vilket känns så där.

Ute är det väldigt varmt. Vilket ni som läser denna blogg vet att jag inte tycker är något vidare. För jag gillar inte värmeböljor. Fast jag vet att många andra uppskattar sådant väder. Hur någon människa kan få för sig att åka till Medelhavet på sommaren är för mig helt obegripligt. De stackarna som bor där har ju haft över 40 grader de senaste veckorna. Skulle fått mig att helt tappa förnuftet och låsa in mig i en grotta med sex backar öl och vägra gå ut. Det värsta är, när det också är olidligt varmt även på natten. För då kan man inte sova.

I parkerna i den stora staden ligger folk och jobbar på att öka chansen, att få malignt melanom. Vilket är helt obegripligt. Själv håller jag mig i skuggan. Trots det har jag blivit brun på armarna och i ansiktet. Men resten av kroppen har jag lyckats hålla rätt blek och fin.

I Visby är det Almedalsvecka. Så på ett sätt var det rätt skönt att jag var tvungen att åka till Stockholm några dagar. För jag tycker inte det är så kul med den jävla uppståndelsen längre. De första åren jag bodde i Visby, tyckte jag det var lite kul och spännande. Men det tycker jag inte längre. Fast en förutsättning för att det skall vara riktigt bra, är att man står ut och respekterar att de finns folk, som inte tycker som man själv i alla frågor. Som inte ser verkligheten som jag ser den, men ändå vill sina medmänniskor väl. För om man tror att de som inte delar ens politiska åsikter, gör så, för att de vill andra människor illa, så skulle ju demokratin vara onödig. Om den var en kamp mellan gott och ont vore det ju bäst att avskaffa den och låta de goda bestämma. Problemet är väl då bara, att folk har olika uppfattning, om vilka som är de goda. Dessutom tror jag att de som verkligen är goda, ofta inte är så sugna att bestämma över andra.

Själv är jag rätt förtjust i folk med humor, ödmjukhet och självdistans. Det är ju inte direkt egenskaper som brukar vara utpräglade hos framgångsrika politiker. Få människor har väl svårare att erkänna fel och misstag och ta ansvar för dessa, än politiker på hög nivå. Få människor har väl också lättare att hitta fel och brister i beslut, som andra har tagit, än politiker. Jag brukar ju dra de där bibelorden om flisan och bjälken, men det hoppar jag idag.

Det finns obehagliga människor som skriver hot och hat till politiker och journalister vars åsikter de inte gillar. Antagligen i syfte att tysta dem. Folk som gör på det sättet borde låsas in några år på tukthus och därefter förbjudas inneha dator eller smart telefon. Olaga hot är ju redan straffbart. Men jag läser sällan om att någon som ägnar sig åt sådant, får ett kännbart straff.

Tänk om Magdalena Andersson och Ulf Kristersson gick på fjällvandring tillsammans och filmades på kvällen när de satt framför brasan och fikade. Visade att de bortom alla masker och åsikter bara är människor, som en stjärnklar kväll i augusti ser ut mot universum. Kanske skulle de då förstå att de egentligen är rätt överens om mycket. Dessutom skulle de visa att vi måste stå ut med och respektera varandra, om vi vill att demokratin skall överleva, i en tid av lögner och polarisering.

Själv har jag aldrig tävlat i någon idrott. Jag har aldrig tyckt det varit speciellt viktigt att vinna. Kanske för att jag redan tidigt förstod att jag inte var något vidare bra på idrott. Den eventuella rörelseglädje jag kände, tog skolgymnastiken död på. Jag tyckte aldrig den var rolig och dessutom kändes det jobbigt, att offentligt visa upp sina motoriska brister. Jag var dålig på fotboll och lyckade aldrig hoppa över en sån där plintjävel, som ibland kördes fram för att förolämpa killar som mig.

Ulf Kristersson har tävlat i gymnastik och var tydligen duktig på det. Magdalena Andersson har tävlingssimmat på elitnivå. Så de är väl sådana där, som helst vill vinna och tycker det är jobbigt att förlora. Båda två hoppade säkert över plintar som bara den. Nu gick det ju bra för mig också. Dessutom är jag säkert bättre på att förlora och ta en motgång än de är. Vi som blev valda sist när det skulle väljas lag, blev rätt bra på sådant. Men vi blev sällan chefer eller partiledare, gissar jag.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Jag brukar ju försöka vara personlig, men inte privat i detta forum. Vilket oftast inte brukar vara så svårt. Men nu har jag drabbats av sorg. Jag hade för inte så länge sedan tre systrar. Men nu har jag sedan några dagar bara en. Det känns overkligt, tomt och konstigt. Som en viktig bit av det som varit ens liv är borta. Nu är en till, av de få som känt mig som barn, ung och vuxen borta. Det börjar fattas allt fler viktiga bitar i pusslet. Ibland känns det som jag går runt i någon sorts overklig kupa av glas. Jag kan liksom inte riktigt förstå, att hon inte lever längre och känner som hon kommer ringa när som helst.

Men världen snurrar på genom världsrymden, trots att den borde ge fan i det. För jag har liksom stannat upp i tiden och känner mig ibland rätt trött och uppgiven. På nätterna vaknar jag och minnen rullar på i skallen som en film i svart-vitt. Fast jag vet att det inte stämmer och är dumt, så kommer ofta tanken: ”så det här var mitt liv. Det var så här det blev”. Men det är ju egentligen dumt tänkt när man bara är 69 år och 10 månader. För det är ju sannolikt rätt många år kvar innan man får ställa in cykeln och säga ”hej och tack för mig”.

Det finns vackra djur. Medvarelser på planeten. Så är till exempel gaseller och hjortar vackra djur. Fulländade i sin smidighet och snabba i skönhet. Men det är få som tackar lejon och vargar, för att de genom att jaga dessa djur, skapat deras skönhet Det är ju årtusenden av naturligt urval som lett fram till både lejonens och deras bytesdjurs fulländning. Om inte denna ömsesidighet funnits hade väl alla djur sett ut som flodhästar, om det överhuvudtaget funnits något liv på jorden. Vilket är tveksamt. Nu dör djurarter ut genom att vi i vårt oförstånd, förstört livsmöjligheterna för många djur. Det finns folk som blir arga på rovdjur för att de dödar andra djur. Det är dumt. Skall man bli arg på något, är det väl i så fall att naturen fungerar på det sättet. Det har den gjort i miljoner år och om vi fortsätter riva hål i den ekologiska väven, kommer vi till slut bara ha oss själva och råttor att titta på.

I övrigt är det mesta åt helvete. Själv är jag tydligen en del av ett ”vänsterliberalt klägg” enligt en av våra partiledare. Känns så där, att någon tycker att jag ingår i gruppen, som är ett äckligt klägg. Fast ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om, vad den killen tycker om mig. Samtidigt måste det ju vara en hel del som ingår i detta ”klägg”. För om både folk till vänster och liberaler ingår och är en del av detta ”klägg”, så är vi ju rätt många. Vad gäller liberaler, håller ju just denna del av ”klägget” ju nästan på att dö ut.

När jag var barn var det liberala partiet ett rätt stort och maktlöst parti. För då var det ett ännu större parti som nästan hade egen majoritet i riksdagen som bestämde det mesta. Var nästan som en egen del av staten. Sedan blev det massa ”affärer” som fick namn efter olika ministrar. Som ”Geijeraffären” där justitieministern anklagades för att ha ihop det med prostituerade unga kvinnor. Vilket hans chef förnekade var sant. Fast han nog visste att det stämde. Sedan var det en minister som hette Freivalds som motarbetade att hyresbostäder fick ombildas till bostadsrätt, vilket jag tycker var bra. Samtidigt medverkade hon till att hennes egen hyresrätt blev bostadsrätt och tjänande visst till slut två miljoner spänn på affären. Efter det var en annan justitieminister som hette Rainer som privat var rik som ett troll, som ville höja inkomstskatten för folk som inte var så förmögna. Samtidigt ägnade han sig själv åt en rätt utstuderad skatteplanering, som gjorde att han betalade rätt lite i skatt. Så det kämpades rätt hårt för jämlikhet. Men vissa tyckte sig uppenbarligen vara mer jämlika än andra. De där ”affärerna” har säkert ni som är unga knappt hört talas om. Men en lite bitter gubbe som jag, glömmer inte. För det handlade ju ofta om hyckleri och sådant har jag jävligt svårt för. Girighet och prostitution är ju dessutom bland det värsta jag vet. Allt som är lagligt är inte heller legitimt i mina ögon, hur mycket minister man än är.

Annars är ju det mesta, som sagt, åt helvete. Den ryske krigsförbrytaren fortsätter jävlas och hans kompis, den galne psykopatiske före detta presidenten i USA, ljuger på som vanligt. Här hemma skjuts det och sprängs, utan slut och hopp om att det skall gå över. Gud är död och själv mår jag i perioder jävligt dåligt.

Peter