Hej igen vänner!

 

Som ni märkt kom vintern tillbaka. Det var tråkigt. Men knappast oväntat, för april är en lurig månad, som man inte kan lita på. Eller rättare sagt att man kan lita på, att man får pendla mellan hopp och besvikelse. Som nu när man trodde att vintern var över och den kom tillbaks med förnyad kraft. Den engelska poeten T. S. Elliot börjar ju sin berömda dikt ”The Waste Land med orden: 

”April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.”

 

Jag undrar vad han menar egentligen. Jag vet inte om jag tycker april är så grym jämfört med andra månader. Mest lite besvärlig. För man vet aldrig hur man skall klä sig eller om det är dags att byta till sommardäck. Men kanske Elliot, precis som jag, blev lite vemodig på våren och tyckte den var lite jobbigt. Våren är ju en tid av hopp och återfödelse, efter vinterns långa tysta stillhet. Kanske han tyckte att det var kravfyllt med vår, på något sätt. Allt blir så hoppfullt med blommor och skir grönska. När jag var ung fick jag dessutom något sorts hormonpåslag och började tänka rätt mycket mer på tjejer i april. Vilket då kunde vara lite plågsamt och ensamt. För det var ju inte så många tjejer som tänkte på mig. Så de gick runt där i kort-kort kjol och tänkte på annat, när de borde tänkt på mig.

 

Jag undrar hur det påverkar en att ha levt hela livet på den del av planeten, som har fyra årstider. Som varje år sett träden avlövas efter att ha lyst i rött, gult och guld, för att sedan under många månader stå som döda, innan de liksom återföds. Sedan kommer ”En vänlig grönskas rika dräkt” som det står i sommarpsalmen. Så börjar det om igen, år efter år. Vissnande, död och återfödelse, år efter år. 

 

Den franske filosofen boken Montesquieu menade att klimat påverkade människor och hur det fungerade. Bäst var naturligtvis fransmän som bodde i ett land med perfekt klimat, enligt Montesquieu. Vi som bodde här nära polcirkeln blev inbundna och rätt tråkiga, enligt honom. Vilket fransmän ofta fortfarande, tycker vi är. 

 

Själv har jag ju blivit allt tråkigare under de senaste åren. Men det beror nog mer på utvecklingen i världen och i Sverige, som verkligen inte är rolig att tänka på. Det har jag ju nu tjatat om vecka efter vecka. Men det är bara att konstatera att ”Världen är en sorgeö” som Bellman sjunger i en visa. Faktiskt för närvarande ett hopplöst jävla ställe. 

 

Jag har börjat känna mig alltmer irriterad på den politiska debatten förresten. Jag tycker det finns ett aggressivt och respektlöst tonläge, som är obehagligt. Folk som befinner sig på ytterkanter, har väl alltid tyckt att deras åsikter och ideologi är så överlägsen andras, att dessa andra varken förtjänar respekt eller är värda att lyssna på. För i deras ögon har de inte bara andra åsikter utan också fel, till den grad att det vore bäst, om de inte fick säga något över huvud taget. Men att de som säger sig tro på det demokratiska samtalet och sedan tycker de är smarta, när de lyckas trycka till någon och hånler elakt, är jobbiga att se. Speciellt i en tid när vi hotas av både en yttre fiende och en inre, i form av organiserad brottslighet. Ibland känns det som det för de som nått maktens tinnar, tycker det är viktigare att vara retoriskt smart, än att göra något åt eländet. Som man suttit med någon partistrateg och kommit på hur man bäst sparkar motståndaren på smalbenet och få honom att framstå som en helt igenom dålig människa. 

 

Apropå diskussioner så står det mycket i tidningen om huruvida man enklare få byta juridiskt kön än idag. Jag har läste två debattartiklar som bägge var undertecknade av en massa människor. Den ena tyckte att en sådan förändring var riskabel på olika sätt. Till exempel att kriminella skulle använda sig av möjligheten till att begå bedrägerier och att folk med penis skulle finnas i kvinnliga omklädningsrum. Dessutom att det skulle leda till att ungdomar med förvirring i sin könsidentitet skulle riskera genomgå irreversibla behandlingar, som de sedan ångrar. I den andra artikeln tyckte man att den oron var överdriven och att man i andra länder genomfört en sådan förändring, utan att det fått några negativa konsekvenser. 

 

Själv är jag ju en rätt liberal person och tycker folk skall få göra i stort sätt vad de vill, så länge det inte skadar dem själva eller någon annan. Vill en kille sätt på sig tjejkläder och byta namn till Lisa, är det helt okej för mig. Speciellt om han eller hon känner sig fel och inte hemma i sin könsidentitet. Inget jag har med att göra. Bara att acceptera och respektera. Lite koll måste man nog trots allt ha. För det finns nog en och annan riktigt konstig kille, som skulle byta juridiskt kön, bara för att få duscha med tjejerna, om det blev för enkelt. Det skulle ju faktiskt skada andras rätt till integritet. Men annars verkar det ju mest vara en praktiskt fråga. Det verkar ju inte heller så svårt att hindra kriminella typer att använda sig av möjligheten att byta juridiskt kön. Jag tror inte heller att det bland dessa, kommer vara så många som vill byta från Glenn-Sonny till Nathalie. Borde gå att hantera. Men man måste väl på något sätt se till att man inte kan byta sin identitet, bara för man byter kön. Men det måste man löst i andra länder. Så man får väl fråga hur de gjort. 

 

När det gäller sådant som hormoner och operationer, skall det även fortsatt krävas omfattande utredningar, om jag förstått det hela rätt. Det hoppas jag verkligen. För i den grupp ungdomar med högfungerande autism  jag utrett och arbetat med i många år, är ungdomens förvirring om vem man är, ofta betydande. Det gäller både sexuell läggning och könsidentitet. Så där bör fortsatt råda mycket mycket stor försiktighet med sådant, som inte går att ångra eller påverkar utvecklingen. Men är man rejält vuxen, väl utredd och lider av att känna sig fel, skall man naturligtvis ha rätt att genomgå könskorrigering. Är man beredd att utsätta sig för sådan, måste man ju lida mycket. Risken är väl annars att man tappar livslusten och gör något drastiskt.

 

Om jag trodde på gud skulle jag be denne gud bevara fäderneslandet. Vem jag nu skall be göra det, vet jag inte. I Ryssland tycker den högste företrädaren för den ortodoxa kyrkan, patriarken Kirill, inte alls att gud, bör bevara mitt fosterland. Utan tvärtom, att det, i guds namn bör utplånas tillsammans resten av västvärlden. På den punkten, är tydligen hans gud och hans president med kompisar överens. Så frågan är om det är samme gud, där som här. Om inte så är fallet, finns det ju två gudar. Vilket inte riktigt stämmer, med vad kristna, brukar tro på. 

 

Alltså:

• April är en jobbig månad, men knappast grym.

• Klimatet påverkar nog inte hur folk är.

• Världen är en sorgeö.

• Demokrati kräver ömsesidig respekt och ibland samarbete. 

• Det finns antagligen viktigare saker än att några medmänniskor, vill byta juridiskt kön. Som krigshot och organiserad brottslighet. Men vad gäller  könskorrigering, bör man vara minst lika restriktiv som tidigare. Framförallt när det handlar om ungdomar.

• Om gud finns och vad han i så fall vill, är ytterst oklart. Inte ens hans högsta företrädare på jorden är överens om detta. Vad han anser om juridiskt kön är det ingen som vet.

 

Peter