Hej vänner!

Ni som följer min blogg kommer kanske ihåg att jag de senaste veckorna haft besvär med ett ljumskbråck, som efter en tidigare operation gått upp. I fredags blev det för jävligt med ont på en massa olika ställen under midjan. Så för fjärde gången på rätt kort tid fick jag åka till akuten. Men den här gången blev jag kvar och redan dagen därpå blev jag opererad av skickliga kirurger. Det var rent fantastiskt, för redan på kvällen efter operationen kände jag att det inte längre gjorde ont mer än precis där det kunde förväntas. Idag tisdag är det lite ömt. Men inte värre än att en Alvedon fixar det. Jag är så oerhört tacksam för de duktiga personer som ordnade detta på ett så utmärkt sätt.

Jag har ju det sista året varit föremål för en hel del sjukvård av rätt komplicerat slag och legat inlagd på sjukhus. Varje gång har jag känt en sådan oerhörd tacksamhet över att bo i ett land, där man tycker det är värt att kosta på mig en sådan avancerad vård. Jag har säkert kostat skattebetalarna mer än en miljon spänn. Men jag har också fått träffa så många professionella och duktiga vårdanställda av olika professioner. Så jag har många att tacka.

Varje gång har jag också känt en sådan stor tacksamhet, över att bo i ett land där vi solidariskt betalar för att alla skall få vård. I många andra länder hade jag väl bara fått vård om jag varit försäkrad, vilket jag kanske varit. Men då hade jag känt skuld och skam över att någon annan stackare skulle fått gå där med sina besvär utan att få hjälp, för att han var för fattig för att betala försäkring. Den stackaren hade fått gå där med sitt bråck, till det hängde ner till knäna. Om lika och rättvis vård är socialism, så är jag socialist. För sådant skall vara rättvist. I USA verkar ju många tycka att vi som tycker så, i det närmaste är kommunister. Men det beror nog på att de inte läst sin bibel. För i den säger Jesus minsann att det kommer gå åt helvete för de som inte hjälper ”de minsta av sina bröder”. En grupp som de med ett ont trasigt ljumskbråck ingår i. För då känner man sig jävligt liten och inte så kaxig minsann. Nu har jag tack vare alla som sköter sig och betalar skatt tillbaka livslusten. Tack så mycket och jag hoppas att också jag bidragit rejält, om ni får besvär som behöver åtgärdas.

Som ni säkert läst har sångaren i the Pogues Shane MacGowan gått och dött. Det var lite sorgligt, men knappast förvånande. Det är ju faktiskt mer förvånande att levde så här länge, med tanke på hur han levde. Han var ju faktisk yngre än mig när han dog. Bara 65 bast. Men han såg ut som han närmade sig de 100. De som fixade droger till honom och därmed mördande honom, borde fällas för mord och låsas in i ett övergiven kolgruva.

Kommer ni ihåg pandemin. Det var ju alldeles nyss och nu tänker man nästan aldrig på den. Jag var och vaccinerades mot virushelvetet för någon vecka sedan. Vilket alltid känns lite bra. För då minns jag den lättnad jag kände första gången jag blev vaccinerad mot eländet. Men de fanns ju de som kom med alla möjliga sammansvärjningsteorier om att det var förenat med livsfara, att få en sådan spruta. Andra som menade att statsepidemiolog Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten närmast var en mördare som uppmanade folk att vaccinera sig och inte lät stänga ner hela samhället. Nu har det väl visat sig att risk – nytta balansen för vaccinering var entydig. Vidare att dödligheten var högre i länder som stängde ner hela samhället. Men inte en enda av de som då var hysteriska antivaccsare har stigit fram och modigt sagt ”vi hade kanske fel trots allt”. Inte heller har Anders Tegnell fått någon ursäkt.

De förbannade krigen bara fortsätter. Vilket gör det helt omöjligt att vara riktigt glad. Hur fan man än försöker.

I Ryssland hittar den jävla krigsbrottslingen och diktatorn allt fler sätt att jävlas och förtrycka. Nu läste jag att journalister kommer tvingas skriva på någon sorts lojalitetsförklaring, för att få verka i Ryssland. Skriver man sanningen om det förbannade skräckväldet kan man råka jävligt illa ut.

Man har också förbjudit alla organisationer som funnits som stöd för HBTQ-personer i landet. Så dessa skall man dessutom tydligen jävlas med på alla sätt som går. För att behandla människor som ingår i den gruppen med respekt, förståelse och vänlighet, är tydligen ett tecken på västerländsk dekadans.

Just detta att lägga sig i vad andra vuxna människor gör som inte skadar någon annan har jag aldrig begripit. Det gör mig inte ett jävla något om två killar kärar ner sig i varandra och är snälla mot varandra i sängkammaren. Inte heller om någon kille gillar att sätta på sig damkläder och knalla runt i det. Vad vuxna människor har för sig, som inte skadar någon annan, tycker jag är deras ensak. Så länge det är ömsesidigt och ingen skadas eller utnyttjas, så kan väl folk få vara ifred med sitt. Men det verkar finnas någon sorts rädsla hos folk med totalitära idéer, att själv smittas av homosexualitet eller bli transa. Man är så rädd för detta, att man både för sig själv och andra måste bevisa att man inte är ”sån”. Vilket jag personligen inte känt något som helt behov att bevisa. Men det är klart en dag kanske man vaknar upp och efter 69 år får nya preferenser. Slutar att på ett pinsamt sätt kolla in damers dekolletage och istället köper något högklackat i storlek 44 och en klädsam dräkt till det. Fast hittills har det inte hänt och är absolut inget jag oroar mig för. Men det skulle jag väl göra, om jag var en smygbög och kände mig tvungen att bevisa motsatsen. Vilket folk med totalitära idéer verkar tycka att de tvungna att göra. Som om de är rädda att deras innersta tankar skall avslöjas och att det skall visa sig att det bakom deras uppblåsta manlighet, finns något annat som de skäms för. Den där typen av fobier är ju på något sätt både skrämmande och löjliga. Så det så!

Slava Ukraini (Слава Україні)

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter