Hej vänner!

Nu var det länge sedan jag skrev något på denna blogg. Vilket man bör göra om man har en blogg. Jag har haft några jobbiga dagar. För förra måndagen ringde man och sa att jag kunde få genomgå en operation jag väntat på, samma veckas onsdag. Vilket var ett kort varsel. Dessutom var jag hundvakt så jag jag var tvungen att be M komma och ta över den sysslan. Men det ordnade sig. Så på tisdagen fick jag komma till sjukhuset för undersökningar och förberedelser. Jag har ju haft lite ont i huvudet rätt ofta de senaste året. Så jag hade dagen innan tagit en Treo. När jag berättade detta så fick jag reda på att Treo är blodförtunnande och en medicin som man absolut inte får ta veckorna innan en sådan operation, som jag skall genomgå. Vilket jag inte visste. Men de mycket professionella läkarna visste detta och därför ställdes operationen in. Vilket jag tyckte var rätt jobbigt. Men samtidigt är jag glad att det är så skickliga läkare, som uppmärksammar sådant som kan innebära en ökad risk för komplikationer. Men det var ändå jävligt jobbigt, att det blev på det sättet. Nu har jag fått en ny tid ganska snart, vilket känns bra. Så nu vet ni hur det är med mig.

Världen fortsätter att vara otäck och fylld av ondska, krig, lögner och elakhet. För närvarande jävligt välfylld vad gäller just dessa ingredienser i soppan. Men det har den väl egentligen alltid varit. Det har ju alltid varit krig någonstans, så länge som det finns något nedskrivet om vad människor hittar på. Men som det så klokt står i bibeln:

”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.”

Men det är fördelning som jag finner så felaktig för närvarande. Det är för mycket dräpa, bryta ner, riva sönder, gråta, hata och krig. Detta i förhållande till bygga upp, älska och fred. Det är också på tok för mycket klaga i förhållande till dansa. Vad gäller kasta stenar eller samla ihop dem, tycker jag det är rätt lagom. Det är nog egentligen för mycket tala i förhållande till tiga också. Vilket även jag bidrar till just nu. Egentligen borde jag väl hålla käften och lägga ner denna blogg. Så fylld av tråkighet och surhet som den innehållit de senaste året. Har ett ph-värde på samma nivå som svavelsyra gissar jag.

Det jävla kriget har gjort mig jävligt nedstämd. Det ligger där i bakgrunden och förstör alla möjligheter att vara riktigt glad, så länge det håller på. Iallafall för mig. Det är som en jävla mardröm som man bara vill vakna ur. Men om man nyper sig i armen märker man att man redan är vaken och inte drömmer. Vilket är synd. För annars kunde man kliva upp och tänka ”det var bara en dröm. Den där jävla Putin och hans skräckkabinett till vänner, finns inte på riktigt.”

Läste ni om djurplågeriet på Kronfågels kycklingfarmer. Så jag vet inte om jag skall äta kyckling längre. Fläsk har jag länge haft svårt för. Det började för rätt många år sedan. Då var det ett reportage om sådana där fabriker där man föder om grisar som gjorde att jag sedan dess oftast undviker att äta fläsk. Det händer, men jag får alltid dåligt samvete efteråt. Jag tror att lamm har det rätt bra, för det mesta. Vilket är bra, för det är mitt favoritkött. Vilt äter jag också, utan dåligt samvete. Ibland har jag tänkt på att bli vegetarian. Men min mage mår inte bra av för mycket rotfrukter och bönor. Så jag är en typisk karnivor precis som vargar och rävar, som nog inte mår så bra av bönor och rotfrukter de heller. När jag var ung var det rätt poppis med linsgrytor. Det var rätt gott men efteråt såg magen ut som en spinnaker i stark medvind och det tog någon dag att hämta sig. När jag var barn var det kött, sås och potatis och olika variationer på detta det vanligaste på menyn. Iallafall hemma hos mig. Numera äter jag oftast sallad till varje måltid. Vilket när jag var barn, mera var en prydnad att pilla undan. Jag har läst att in på 60-talet kunde man bara köpa olivolja på apoteket. Vet inte om det stämmer. Men jag har inget minne av att det fanns olivolja eller någon annan olja i mitt hem. Min pappa var dock en duktig matlagare och en jäkel på svensk husmanskost. Han var också mycket bestämd och visste vad som gick att äta och inte. Pizza gick inte att äta. Inte heller någon form av inälvsmat. Får och lamm smakade kofta och gick alltså inte att äta. Men annars gick det mesta att äta. Kyckling var egentligen gott. Men den moderna varianten broiler, gick knappast att äta. Han pratade om ”vårkyckling” som tydligen var något annat, än de kycklingar som nu snabbuppföds på fabriker. Kycklingar som säkert hade det okej, tills någon högg huvudet av dem.

I bibeln står alltså att fred har sin tid. Synd att det inte verkar vara just den tid i vilken jag lever. För det måste vara en utmärkt tid. När den kommer lovar jag att dansa utav helvete och älska allt vad jag orkar. Jag tänker inte heller avhålla mig från famntag. Då skall jag sjunga med i den gamla Beatles-låten ”All you need is love” till jag blir hes, så det så.

Peter