Hej vänner!

Är ni rädda? Det är jag. För när man ser nyheterna på tv, är det ju för fan som att titta in i ett skräckens tittskåp. På radio och i tidningarna är det som reportage, från de nedre kretsarna ur Dantes beskrivning av helvetet. I Ukraina fortsätter de ryska ockupanterna begå krigsbrott på krigsbrott mot civilbefolkningen. I Sverige styr medlemmar ur den organiserade brottsligheten över hela stadsdelar och skrämmer medborgare till tystnad, genom våld och hot om våld. Läget är alltså förtvivlat och det är, vad jag förstår, helt adekvat att vara rädd. Men jag läste i somras att kriminologiprofessorn Leif GW Persson tyckte det var överdrivet att vara skraj. Detta då risken att man personligen skulle drabbas var så liten. Vilket är ett rätt osolidariskt sätt att tänka och knappast något som lugnar oss rädda. Ungefär som att säga något till en riktigt deppad person, att rycka upp sig. Visar att man inte förstår och respekterar andras känslor. Det finns överhuvudtaget en del, som på ett rätt överlägset sätt undervisar och förklarar hur ”det egentligen” förhåller sig och varför det är som det är. Förr var det skriftställaren Jan Myrdal som berättade för oss andra, varför de Röda Khmerernas folkmord var nödvändigt och mullornas mördande i Iran förståeligt och inte bara dåligt. Numera är några av de som vet och undervisar oss andra rädda och förvirrade, den alltid så ödmjuke Jan Guillou och av tvivel fyllde Göran Greider. Som gör kalla ideologiska analyser och verkar tycka att förvirring, rädsla och saknad, är tecken på en föraktlig svaghet. Men om man inte lyssnar och förstår, så är risken att luringar som låtsas göra det, tar över samtalet.

Men så går det som det går också. Nu har vi en talman i Sveriges riksdag som tydligen tror på bibelns skapelseberättelse och att jorden är 5000 år. Hon tror visst däremot inte på att det funnits dinosaurier, läste jag. Hon menar visst att man i skolan bör undervisa om detta, som en lika god teori och förklaring, som evolutionsteorin. Vilket är rätt skrämmande i sin totala dumhet. En annan tokmaja stod i riksdagen och sa att ”klimatkrisen, saknar vetenskapligt stöd”. Vilket inte stämmer alls. Men det skrev jag ju om i mitt förra inlägg och jag skall inte tjata. Men att vissa av de som har till uppgift att styra detta land är knasbollar, är rätt obehagligt att upptäcka.

Jag har nu nått en ålder då jag förstår att det inte finns någon auktoritär föräldrafigur att hålla i handen, när man är skraj. Ingen som vet bättre och snabbt kommer ordna allt till det bästa. Men det var politiska beslut som ledde hit och man får hoppas att politiska beslut kan leda oss härifrån. Klockan är 06:50 och snart för jag väl reda på hur många som skjutits och knivskurits i natt.

Av någon anledning kom jag att tänka på Werner Aspenströms dikt ”Sardinen på tunnelbanan, som lyder:

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas emot havet.

Ett rätt rimligt önskemål från Sardinens sida, i en miljö han inte vill vistas och delta i. Jag vill också att burkar öppnas mot havet förresten. Gärna en kväll på strandpromenaden i Visby, när solen går ner. Gärna en ölburk med Guinness och en burk rökta musslor.

Peter