Angående det jävla kriget
 

Så stor sorg
att själva orden dör.

Som att stå över en
förgiftad flod och se
döda fiskar flyta nedanför.

I denna tid, där jag går
genom den port
innanför vilket inget
hopp finns.

Ordlös och tyst
står jag och ser
ut över döda människor,
brända hus och minns.

Minns hur det var
när jag ännu
kunde gråta.

Nu i tårlös, ordlös
tid grubblande,
på ondskans gåta.

Det är vår
och ljuset skall
visst komma åter.

Jag sitter här
i ensamhet utan
tårar när jag gråter.