Hej vänner!

Jag har fått anledning att fundera på om min blogg egentligen är något vidare. En del har ju skrivit uppmuntrande saker till mig under de år som jag skrivit här. Men så fick något mig att fundera på om jag inte är rätt tråkig och tjatig. Ibland har jag också skrivit av mig min oro genom att berätta om saker som drabbat mig och saker som gjort mig orolig. Inte så ofta. Men tillräckligt ofta för att det skall tråka ner ett helt inlägg. Så jag funderar på om jag skall fortsätta sprida denna tråkighet till världen. Den har ju tufft nog som den har det. Utan att en surgubbe som jag skall svärta ner den ytterligare.

Det har snöat rätt mycket här på Gotland. Så Visby är både vitt och vackert. Hela stan ser ut som ett julkort av Jenny Nyström. Hon levde ju mellan 1854 till 1946 och var en stjärna på att rita julkort med tomtar och granar. Men hon var också en fin konstnär och målade annat än fina julkort. Hennes julkort är en del av den bild av julen som vi som är födda 1954 bär med oss i bildarkivet i skallen. Ni vet de där bilderna som man såg som ung och hänger med en genom livet. Tomtebobarnen som klättrat till sina grannar ekorrarna. Kakaoförpackningen med ögonen på. Tjejen på russinpaketet. Lilla Ida upphissad i flaggstången. Beatles knallande över Abbey Road. Testbilden på TV. Men det är ju ur mitt 67-åriga arkiv. Ni har säkert andra.

Jag har sett reklaminslag på TV där tomten tydligen dyker ner genom skorstenen. Vilket är ytterligare en amerikansk kulturpåverkan. Som vanligt en dum sådan. Fast jultomten är ju inte heller någon gammal tradition. Under 1800-talet var det en bock som kom med julklappar. Som det är i ”Petters och Lottas” jul där denna bock, kommer hem till tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Tre damer som var glada att få besök av en bock, har jag hört. Men det är säkert sexistisk skvaller.

Den bästa tomten är ändå den ständigt sura och vresiga gårdstomten. Han smög ju omkring på gården och såg till att ägaren tog hand om denna som det förväntades av honom. Om exempelvis djuren inte fick den omvårdnad de förtjänade, så blev han urförbannad. Då drabbades den slarvige av fulslag, impotens och förstoppning. Men det var ändå lindrigt jämfört med vad som hände om man glömde ställa ut risgrynsgröt till tomten. Då var det ångest och tarmvred som var straffet. Den tomten lade minsann inte fingrarna emellan.

Tyvärr har de flesta gårdstomtar flyttat ut i skogen. För de förstår sig inte på det moderna lantbruket och trivs inte något vidare. Många har fått problem med spriten och en del drogar sig på svampar. Det är en sorglig historia. Snart kommer de väl vara lika utrotade som dronten. Skogarna blir allt tommare på liv. Skogsharen har minskat och tjäder och orre likaså. Tomtarna är numera rödlistade. Det finns enstaka exemplar kvar, som gömmer sig där det går.

Tydligen skall det även i år gå att fira jul med Ernst på TV. Han kommer säkert spika ihop små fina julprydnader, piffa upp en hel jävla stuga och laga julmat. Det kommer vara så mysigt och hemtrevligt, att man får sura uppstötningar och tappar matlusten. Den mannen har orsakat män i min ålder en hel del elände. Vi framstår ju som ett jävla b-lag. Inte en enda halmbock har vi vikt till och inte någon trevlig hemgjord mobil med stjärnor hänger vi upp i fönstret. Inte heller gör vi någon grönsakspaté, som ett vegetarisk inslag på det dignande julbordet. Men Ernst han kan han!!

Virushelvetet har, bara för att jävlas, byggt om sig och kallar sig numera tydligen omikron. Omikron är ju den 15 bokstaven i det grekiska alfabetet. Varför man hoppade över alla bokstäver mellan delta och omikron vet jag inte. Bokstaven efter omikron är förresten pi. Som är en trevlig bokstav. Som ju betecknar hur cirkelns omkrets och diameter förhåller sig varandra. Detta tal brukar ju förkortas 3,14. Men det är ju bara början på en oändlig talserie. Det finns folk som lärt sig tusentals av decimalerna på pi. Varför vet jag inte. Verkar väldigt onödigt. Men en del som lärt sig rabbla dessa decimaler, har en diagnos som gör att man tycker sådant är skojigt. Själv har jag ju taskigt minne och är glad över att jag kommer ihåg att pi = ungefär 3,14. Dikt om livet:

Det har snöat
i staden där jag
bor.

Snöat på oss
som tvivlar och
på de som tror.

En del går runt
och hoppas på
gud och politik.

Någon köper lotter
och hoppas att
bli rik.

Jag har inte
lust att kämpa för att
vinna.

Själv är jag rätt nöjd
med att få ligga
hos en kvinna.

Så slår då hårda
vågor in mot
tidens kust.

Men vi ligger
här i kärlek och
i delad lust.

Kanske är vi
här just för
att ligga ihop.

En stund emellan
första skrik och dödens
mörka grop.

Så går jag under
stjärnor i rymds
oändlighet.

Jag var här
en stund och
det är allt jag vet.

Peter