Hej vänner!

Jag lade mig på sängen och tänkte läsa om Torgny Lindgrens självbiografi ”Minnen”. Men det gick dåligt för katten kom upp och ställde sig på mitt bröst och tittade mig in ögonen och ville bli klappad. Jag körde inte ned honom, utan gjorde som han sa. Vill man bli klappad, så vill man. Som vän och kattägare har man vissa skyldigheter. En av de viktigaste är att klappa sin katt, när han vill det. Dessutom blir det bara ett jävla tjatande och buffande, om man låter bli. Lika bra att få det gjort.

Det jävla viruset bara fortsätter att ställa till det. Nu har det visst dessutom fått förnyade krafter efter att ha vilat sig under sommaren. Det finns en rätt många som jag är sugen på att krama, som man inte längre får krama. Speciellt några arbetskamrater som var trevliga att krama, får man nu titta på och hålla visst avstånd till. Det är tråkigt. Men å andra sidan fanns det folk som jag inte alls ville krama som likt förbannat tyckte att det var enda sättet att hälsa. Man sträckte artigt fram handen mot någon man träffat en gång, men omslöts av två armar. Armar som man inte alls tänkt sig omslutas av. Ibland av någon kille som var stel som en pinne och som man kände egentligen inte ville kramas, utan som tror att det är så man gör. Jag gillar bäst att krama tjejer. Det är lite skämmigt att erkänna, men sant.

 Men numera handhälsar man ju inte heller förresten. Vi kanske bör göra som araber och lägga handen över hjärtat och buga. Eller som japaner som bugar och bugar och inte verkar veta när det är färdigbugat. Det är lite svårt för sådana som mig, för vilket ett handslag är viktigt. För har man tagit i hand på något, så har man. Då får man ta mig fan göra det man tagit i hand på att göra. Om man så skall bryta ben eller ruinera sig på kuppen. Ty ett handslag är ett handslag!

I Frankrike har det varit ett nytt terrordåd. Jag förstår inte varför tok-islamister envisas med att bo i länder vars kultur, kvinnosyn och folk, de inte gillar. Det finns ju för fan en hel arabvärld att bo i om man inte trivs här. Vill man ha riktig extrem islam att rulla sig i, finns ju Saudiarabien för de som gillar Sunni och Iran om man föredrar Shia. Varför man skall vara här i Europa och vantrivas till den grad, att man mördar oskyldiga människor begriper jag inte.

Nyss regnade det ute. Sedan sken solen en liten stund. Nu ser det ut som det skall börja regna igen. Det är som en bild av mitt liv. Omväxlande nu för tiden, om man säger så. Idag är det fredag och i morgon är det lördag och ”Alla helgons dag”. Jag har ju rätt ofta tidigare år, åkt till Täby kyrkogård och tänt ljus på mina föräldrars grav. Sedan några år också på min storasysters grav. Men i år stannar jag i Visby. För man bör ju helst inte åka på mer än nödvändiga resor till Stockholm, just nu. Annars är det fint att gå förbi en kyrkogård i morgon kväll och se på alla ljus som brinner. Det känns heligt och högtidligt, på något sätt. Som att man säger ”än lever ni i våra minnen”.

När jag var ung fanns inte Halloween. Det var bra, ty det är en dum högtid som jag inte tycker om. Det var väl några jävla sillstrypare, som kom på att man kunde tjäna stålar på att införa denna otäcka och dumma högtid. Skräck, skelett, pumpor och godis, i en ovärdig blandning. Kanske är det väl ett sätt att hantera vår dödsångest. Då känns det bättre att i stillhet tända ljus på gravarna i höstnatten och försöka försonas med sitt öde. Samt minnas de döda och lägga en stund på saknad och kanske sorg, medan ljusen brinner ner och slocknar.

Peter