lördag 5 september 2020

Hej vänner!

Jag gissar ni läste om vad den biträdande rikspolischefen berättade om i radio. Nämligen att det finns 40 familjeklaner i Sverige som på heltid jobbar med att begå olika typer av brott. Det är ju bra att detta kommer fram och att man vågar börja prata om detta elände. Så att en del av den naiva dumhet som rått vad gäller den allt värre kriminaliteten, äntligen tar slut. I de här klanerna uppfostras barn och unga till en helt annan moraluppfattning än den som råder i samhället för övrigt. Där är det minsann ingen förälder som blir upprörd om någon kommer hem med en jättedyr jacka och ny mobiltelefon, utan att kunna berätta hur han fick tag på dessa saker. Tvärtom ses det som något bra. Även i övrigt råder i de här klanerna helt andra moraliska regler än i samhället i övrigt. Det är bra att detta äntligen kommer fram och uttalas.

Jag har alltid retat mig på när ministrar försökt se tuffa ut och sagt att man inte bara måste låsa in de som begår allvarliga brott i gängmiljö, utan också angripa ”orsakerna” till kriminaliteten. Som att orsaken till denna skulle vara sociala faktorer, som ekonomiska svårigheter, utanförskap och arbetslöshet. Jag har alltid tyckt att det har varit en förolämpning mot människor som har det ekonomiskt svårt eller blivit arbetslösa. Som om man på grund av detta, skulle tappa sin empatiska förmåga och inte bry sig om att andra blir rädda, ledsna eller tappar sin grundtrygghet. Så är det naturligtvis inte. Dessutom har väl ofta de som ingår i dessa klaner inte det dåligt ekonomiskt direkt. För de är ju framgångsrika i sin bransch och gör sig väl avsevärda pengar på detta.

Men på företrädare från regeringen har det ju ibland låtit som det är stackars vilseförda pojkar, utsatta för orättvisor och rasism, som ställt till det för sig. ”Smågangster” som nog kommer bli fina medborgare när man pratat dem till rätta. Det behövs bara att de får ett jobb på bruket, går med i facket och skaffar sig partibok. Kanske jag överdriver lite. Men det är för jag är så förbannad på alltihop. Hör jag en enda politiker med statsministern i spetsen tala om att situationen är ”oacceptabel” får jag ett nervöst sammanbrott. Det är för fan ingen nyhet. Likaså när det skryts med att det skall bli 10 000 fler poliser om några år. Som det i sig skulle påverka brottsutvecklingen. För det är jag säker på, att det krävs helt andra åtgärder.

Ibland får jag för mig att de som sitter i dagens regering, inte är så sugna på att vinna nästa val. För de lämnar ju för fan öppet mål åt sina mindre trevliga politiska motståndare. Det är en trist historia. Men allt är på något sätt för sent, för lite och för kraftlöst. Själv känner jag mig deppad och uppgiven, när jag tar del av nyheterna. Men jag får väl hoppas att andra fortfarande tror att det går att göra något åt denna jävla katastrof. Ännu har inte de som mördade den lilla flickan i Botkyrka gripits. Vilket känns sorgligt. Att ett barn skall dö en så meningslös död, utan att den som utfört detta dåd åker fast, gör att jag känner någon sorts jävla hopplöshet.



Peter



Inga kommentarer: