Hej vänner!

Ni som läst min blogg kommer kanske ihåg att jag ibland brukar skriva om bibeln. Jag är faktiskt rätt beläst i denna bok. Inte för jag precis ägnar mig åt några djupare bibelstudier. Men jag tycker om att läsa i bibeln. Varför vet jag inte riktigt. Men det känns bra på något sätt. Kanske för att texterna är så gamla och att man när man läser dessa, inser att människorna är sig rätt lika i grunden på gott och ont. De har funderat över livets gåtor och mening. Grubblat över hur vi bör vara mot varandra och om kärlek, hat och död. Ibland är jag ledsen över att jag så i grunden mist min tro. Men vad gäller tron på gud, finner jag den för ologisk, för att en tänkande människa skall grubbla för mycket över detta. Det finns ju faktiskt ingenting som tyder på att detta högre väsen existerar. Gudsbevisen för dess existens är ju faktisk inte bättre än bevisen för Oden eller Zeus. Det är tråkigt. Men inget att göra åt. Om någon vill ägna sig åt att tro på jungfrufödelse och evigt liv, så varsågod. Speciellt det senare kan man ju tro på utan att riskera att bli besviken. För när det är dags att komma till himmelriket och vandra på dess gator av guld, så är man ju död och har ingen aning om att den tanken dog med de övriga. Själv tycker jag det är lite fegt att tro på evigt liv. Att det mest är ett sätt att hantera sin rädsla inför dödens slutgiltighet. Själv har jag inte försonats med detta faktum, utan är fortfarande skraj och kränkt över behöva dö en gång. För visst är det ibland jobbigt att leva. Men alternativet är ett jävla nerköp.

Hur som helst är bibeln en helig skrift. Som muslimernas Koran och judarnas Tora. Få saker i världen har ställt till med så mycket elände som heliga skrifter. Som nu när en konstig dansk fick för sig att bränna upp en Koran bara för att jävlas. Det blev ett jävla liv och bråk. Kanske mest av den typ av mänskligt b-lag, som alltid letar efter en anledning att bråka och förstöra för hederligt folk. Som gärna vill komma i bråk med den ordningsmakt, som hindrar dem att ägna sig åt sin vanliga kriminella verksamhet.

Samtidigt tycker jag alltid att folk, som tror att deras gud är för svag, för att straffa dem han inte gillar, på något sätt kränker sin gud. Det är ju som att säga ”du är svag och liten och behöver vår hjälp att straffa de otrogna”. Jag menar om en gud verkligen är stor och allsmäktig, behöver han ju knappast mänsklig hjälp att straffa dem han tycker förtjänar detta. Han kunde ju i så fall bara skicka en blixt och pang och bom, så blir den han vill straffa till aska. Så gjorde han ju i Gamla testamentet när han upptäckte synd och skam. Som i Sodom och Gomorra. Lite eld och storm, så var det slut på de syndarna. Inte bad han om hjälp för att greja det. ”Kan själv”, sa han och slog till. Inte fan sa han ”hjälp de är dumma mot mig och min heliga bok, slå dem!” Som en liten kille som hotar med sin storebror.

Men det finns människor som tror mycket på gud. Men det brukar inte alltid göra att de är speciellt bra människor. Jag läste att sångerskan Carolas före detta make, som heter Runar hade skjutit hennes katt, för han gillar tydligen inte katter. Jag är inte säker, men jag tror att han är någon sorts prästrackare. Men jag är säker på, att han inte är riktigt som han skall i huvudknoppen. Borde antagligen låsas i på låst avdelning. Det tycker både jag och min kamrat Katten. Vi gillar inte den där Runar, någon av oss. Men vi har inga planer att ta till våld. Men att den tokfransen får inneha vapen är ju rätt skrämmande. När jag var barn var det förresten en prelle som sköt två tama rävar på Brämön. De brukade komma på kvällen tigga lite mat. Hur de hade kommit på det vet jag inte. Nu skulle det jagas på Brämön av ett jaktlag. Med i detta jaktlag var en präst. Men det gick väl rätt dåligt med jagandet, så gubbarna tog en paus och skulle käka några mackor. Det kände naturligtvis de tama rävarna lukten av, så de kom springande. Varpå svartrocken sköt dem. En tråkig historia som säkert Sankte Per tog upp, när denne präst infann sig vid pärleporten. Det gick säkert åt helvete om man säger så.

Idag badade jag igen i sjön vid Lojsta slott som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det var molnigt och inte så varmt i luften. Men vattnet var fortfarande rätt varmt. Säkert minst 18 grader. Så jag simmade runt en stund. När jag la mig på rygg och flöt så cirklade en havsörn över mig. Det var fint. Numera är det ju rätt ofta man ser örnar här på Gotland. Det är ju rätt mycket tack vare det projekt Havsörn som räddade dessa fina fåglar från att helt försvinna. Tack för det alla duktiga människor som jobbade med detta och lade ut kött utan miljögifter, till de stackars örnar som som fanns kvar. Tack vare detta ser man numera örnar rätt ofta. Bra jobbat!

Peter