Hej vänner!

Det är några saker som jag tycker ni bör akta er för. Det ena är att bli akut sjuk. Speciellt bör ni undvika det om ni bor i Stockholm. För det verkar väldigt farligt att hamna på akuten. Det säger både de som jobbar där och de som varit där som patienter. De enda som inte håller med om att så är de politiker som styr och bestämmer i Landstinget tydligen. De tycker att det fungerar ganska bra om jag förstod det hela rätt. Men det är de rätt ensamma om att tycka. Men de är väl inte så ofta och kollar om det stämmer, att att det är rätt okej. Man skall väl inte hoppas att någon skall bli akut och allvarligt sjuk. Men kanske ett rejält gallstensanfall, skulle göra att landstingsråden med finansregionrådet Irene Svenonius (M) i spetsen skulle besöka akutmottagningen någon kväll. Skulle nog vara nyttigt för dem att få vila sig på en brits i korridoren en sju åtta timmar med en sten i gallgångarna. Kommer bli en erfarenhet för livet som säkert kan göra en mera ödmjuk och ompröva både ett och annat beslut. Till exempel det kloka i att säga upp flera hundra läkare och sjuksköterskor.

En annan sak som är minst lika farligt som att bli akut sjuk är att bli gammal. Förr eller senare leder det till döden. Men innan dess kommer du bli avlurad dina eventuella värdeföremål och pengar. Eventuellt också rånad i ditt hem på allt av värde. Så sitter du där och fattigare än du var tidigare efter ett långt yrkesliv. Om du varit dum nog att jobba. Hade du gett fan i det hade du enligt Aftonbladet idag istället fått garantipension, vilket många lågavlönade tjänat några tusenlappar på. Så stod det iallafall i Aftonbladet. Kolla själv om du inte tror mig (https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/y3nl8a/nya-siffror-sa-lite-lonar-det-sig-att-jobba).

Så bli alltså inte akut sjuk eller gammal. För det är jättefarligt. Men om  du tänker bli gammal så lär dig att aldrig lita på löften om en trygg ålderdom, med en pension som går att leva gott på. Utan börja pensionsspara rejält redan som ung. Ju yngre desto bättre. Lägg undan rejält med stålar. Så du åtminstone har råd med något annat en blodpudding vissa helger. Till jul eller så, kan det ju vara trevligt med omväxling.

Det finns ju en trevlig väckelsesång som börjar: ”Löftena kunna ej svika”. Den kan du sjunga som en påminnelse om, att det kan de visst det. Själv blev jag en gång lovad att min pension skulle grundas på de tio bästa årens lön. Men det ändrades sedan till att den skulle grundas på livslön. Vilket sänkte min pension till hälften gissar jag. Så lita aldrig på den typen av löften. Men sjung gärna denna fina sång som tröst och stöd. Alltid hjälper det väl något.

”Löftena kunna ej svika,
Nej, de stå evigt kvar:
Jesus med blodet beseglat
Allt, vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna,
Höjder och berg försvinna,
Men den som tror skall finna,
Löftena de står kvar.”

(Trodde du ja, pilutta dig!)


Peter