Hej vänner!

Jag läste i att det hade varit en intervju med statsminister Stefan Lövén på TV. I denna intervju hade han tydligen sagt angående skjutandet och sprängandet ”vi såg inte det här komma”. Det har han tydligen blivit kritiserad för att han sa. Ty han borde varit medveten att det skulle komma något otäckt. Vilket det alltid gör. Sålunda kan man alltid säga om man intervjuas: ”jag tror att något otäckt kommer hända. Det kommer att komma. Ty så har det alltid varit.”

Min far var ju född 1909. Så han visste att något otäckt alltid var på gång. Någonstans vakande det otäcka och egentligen var lugn bara mellankrigstid. Min pappa hade minnen från två världskrig. Från det första mindes han bara att han och en av hans systrar käkade upp en limpa, som de hämtat i affären. Antagligen var den var den ransonerad. För det hade inte varit bra att de käkade upp den. När andra världskriget började var han 30 år och blev visst inkallad. Men han hade aldrig gjort värnplikten. Ty under de år detta var aktuellt hade han varit i Amerika, om jag förstått det hela rätt. Men nu blev han på något sätt, trots detta inkallad. Han berättar att det hade kommit fram en gubbe med lite guld på axlarna och sett arg ut och frågat honom ”varför hälsar ni inte karl”. Men farsan hade bara blivit förvånad. Ty han hade aldrig lärt sig gör honnör när gubbar med guld på axlarna gick förbi. Så han hade bara sagt: ”Jag känner väl för fan inte dig”. Resten av detta krig bodde han sedan i Strängnäs. Där jobbade han med att göra röntgenfilm, som enligt honom, var av mycket dålig kvalitet. Men han såg inte detta komma.

Ty vi ser ser ofta inte vad som komma skall. Hade någon sagt 1918 att det om sådär 20 år kommer en liten otäck gubbe med missprydande hårväxt under näsan och startar ett krig till, så hade folk trott man skämtade. Men det gjorde det. De såg nog inte detta komma. Så att statsminister Stefan Lövén inte såg att Sverige skulle bli som Chicago på 20-talet, var ju svårt att förutse. Det är ju inget man tror skulle kunna hända. Inget man såg komma precis. Iallafall inte om man inte regelbundet besökte Rinkeby och Tensta i slutet på 90-talet. För då hade man kanske anat att något otäckt var på gång. Men riktigt vad som skulle komma hade man nog inte sett. För det hade inte kommit riktigt än.

Det är inne med nationalism har jag sett. Ni vet den där tanken som vissa har, att bara för man är född på en viss plats på jordklotet, så är man lite bättre än de som är födda på andra platser på samma klot. Det är ju en lite konstig idé egentligen. Man skulle alltså, trots att man är dum som ett spån, vara lite bra för man är född i Sverige. Dessutom är man på något sätt sammanhörande med andra som bor i Sverige, genom att man pratar samma språk och bor just här. Fast lite nationalist är ju även jag. För jag brukar heja på Sverige i ishockey och fotboll. Men om Island spelar fotboll hejar jag på dem. Men annars gillar jag folk som gör rätt för sig och jobbar och inte jävlas med andra. Snälla hjälpsamma människor, som inte är elaka och dumma, är mina kompisar. Var fan de än befinner sig på detta lilla klot i universum. Men folk som skjuter, misshandlar, bedrar och begår övergrepp mot sina medmänniskor, gillar jag inte alls. Oavsett var de kommer ifrån. Men nu är alltså ett helt gäng av dem här. Men man såg dem inte komma. I varje fall om man var statsminister. De smög in som tjuvar om natten. Vilket inte är så oväntat då de ofta var just tjuvar. Och sådana har ju ovanan att smyga in om natten.

Själv har jag blivit rätt orolig. För jag anar att något är på väg. Precis som storstormen börjar med att det prasslar lite i asplöven. Man tittar upp och anar att något är på gång. Utom en del som inte ser detta komma. Som låter tvätten hänga kvar på klädstrecket och dagen därpå får leta sina lakan i grannens äppelträd och kalsongerna i hans hallonbuskar.

Jag läste förresten att en deckarförfattare avser starta en speciell vårdcentral för rika människor. För besök där kommer vara väldigt dyra. Gammalt pensionerat vårdbiträde med ryggvärk, utan så mycket pengar, får inte komma. Men 25-åring som vrickat foten i träningslokalen hos sina rika föräldrar är varmt välkommen. Det låter orättvist. Och orättvisor går jag inte med på. För jag är ju i Vasastan som Karlsson på taket och han och jag går inte med på vad som helst. För det gör man inte om man är ”en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år.” Nu skall jag gå och köpa en flaska rött till kvällens måltid. Det blir nog pasta. På vägen till bolaget kommer jag se Nya Karolinska sjukhuset. Då skall jag hötta med näven och svära. Det gör jag alltid när jag passerar detta sjukhus!

Peter