Hej vänner!

Idag är det Nobeldagen. Det är ju då de människor som gjort mänskligheten störst nytta skall belönas för sina insatser. Själv har jag aldrig gjort mänskligheten så stor nytta att jag lär få Nobelpris. Jag har gjort så gott jag kunnat. Men  detta har inte räckt till något Nobelpris. Jag har inte heller på grund av mina insatser under livet tilldelats något annat pris heller. Faktum är att det enda pris jag vunnit var ett pris som radioprogrammet Naturmorgon delar ut om man kan svara på en fråga de ställer. Nu frågade de om en blomma som jag genast förstod var rödplister. Så jag skickade in detta svar och vann därigenom ett klistermärke som jag strukit fast på min ryggsäck. Men detta gjorde inte mänskligheten så stor nytta att jag tilldelades ett nobelpris i år heller.

Jag har inte heller, konstigt nog, inte blivit inbjuden på någon nobelmiddag. Antagligen för att jag inte är ägare av någon frack. Jag tror också att den affär i Visby som tidigare hyrde ut dylika plagg har lagt ner verksamheten. Troligen har Nobelkommittén hört om denna nedläggning och därför sagt till varandra att det inte är någon idé att bjuda mig på sin fina tillställning. ”Men för fan han har ju ingen frack, så honom kan vi inte bjuda”, sa de säkert. Så på grund av detta fick jag ingen inbjudan till kalaset. Kungen själv hade visst sagt ”synd att den där Uddenberg inte kommer. Han är rätt kul efter några glas och sjunger då hellre än bra”.

Jag har alltså inte gjort mänskligheten någon större nytta. Men inte någon större skada heller. För det senare delas tyvärr inte ut något pris. Det borde det göras. Själv skulle jag vara rätt nöjd med det. Om jag ur kungens hand fick mottaga ett pris som den person som under det gångna året gjort minst skada. Kungen skulle säga: ”Inte har du gjort någon större nytta. Men ingen större skada heller. Här får du lite stålar, om du fortsätter så”. Då skulle jag säga: ”tack så mycket. Fortsätt så du också”.

Jag har varit lite orolig för min kamrat Katten sista tiden. För han har käkat dåligt. Jag har provat med olika påsar med kattkäk och ingen har passat honom. Men jag har hört att han på nätterna minsann knaprar i sig torrmat, så det är nog inget större fel på honom. Han är inte jättesmal heller. Men kattmat tycker han inte är något vidare. Han har alltid varit kinkig med maten och det som inte passar honom käkar han inte. Ett tag kan han äta en sorts kattmat med rätt god aptit. Men så plötsligt vägrar han käka den sorten och man får byta sort. Ett tag skall det vara käk i gelé men efter någon vecka skall det vara käk i sås. Så där håller det på. Men de sista dagarna har inget passat honom riktigt. Jag får väl köpa lite köttfärs och leverpastej till honom. För det är säkra kort. Kanske köpa lite oxfilé och mala en råbiff. Jag tror han gillar oxfilé.

När jag för nu mycket länge sedan jobbade på ett servicehus i Stockholm fick tanterna som hade dålig aptit en medicin som hette Malvitona eller något sådant. Det var minsann en rejäl aptithöjare, för det var en aperitif som damerna uppskattade mycket. Den innehöll minst lika mycket alkohol som ett glas Sherry. Men då det var medicin kunde man minsann ta ett glas eller två till lunch för att få upp aptiten. Men katter tycker nog inte om vare sig Malvitona eller Sherry. Så det får väl bli en mör bit oxfilé.  Det har jag råd med om jag själv håller mig till blodpudding.

Man bör förresten hålla saker man lovar. Själv är jag rätt noggrann med det. Speciellt när det gäller barn och ungdomar. Vid minst ett tillfälle har jag faktiskt fått det lite jobbigt med det. Någon ung människa har exempelvis bett mig följa med på något som de tycker är jobbigt, trots att deras mamma också följde med. Så jag tyckte det var rimligt att följa med på detta möte. Fast det innebar att jag måste ta mig till fastlandet. Men när jag bad arbetsgivaren om pengar till detta, så var det nobben. Vilket gjorde mig rätt sur. Så jag fick alltså välja mellan att hålla mitt löfte eller betala själv. För svika det, tänkte jag absolut inte. Har man lovar så har man och det skall jävligt mycket till för att man inte skall hålla det man lovat. Så jag tog ledigt och pröjsade. För annars hade jag inte kunnat sova gott om natten. Vad jag förstår var det i slutändan bra att jag gjorde så. Men en rätt jobbig situation att hamna i. Men som Sören Kierkegaard säger: ”"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Kanske förlorade jag lite av arbetsgivarens uppskattning, när jag blev sur. Men jag slapp skuld och skam. Vilket är värt mycket. För sådant får man ångest av och blir deprimerad. Vilket man bör undvika. För då drabbas man av skuld och skam och känner sig som en sämre människa än man är. Så hur fan man än beter sig har man ändan bak.

Jag har ju träffat rätt många barn vars föräldrar är missbrukare. Sådana har ju på grund av sin sjukdom en, tendens att lova saker som de sedan inte håller. Det är väl också det som gjort att jag bestämt mig för att alltid hålla det jag lovar. Kosta vad det kosta vill. Så samtidigt är jag rätt försiktig med att lova saker. Jag lovade till exempel aldrig att inte berätta för andra, vad barn berättade för mig. För det var ju ett löfte jag inte kunde lova att hålla. Så man bör vara försiktig med löften. Som det så riktigt står i Ordspråksboken: ”Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda”. Jag kunde ta mig fan inte sagt det bättre själv.

Vad jag förstår hade moderaternas partiordförande på ett rätt skamligt sätt lovat något, som han sedan inte höll. Men det hade visst socialdemokraternas partiordförande också gjort, läste jag i dagens tidning. Det är rätt dåligt. För som sagt, man bör hålla det man lovat. Eller så får man ge fan i att lova saker, som man sedan inte kan hålla. Å andra sidan lovar ju en väldig massa människor att leva ihop till döden skiljer dem åt. Men vad jag förstår så bryter minst hälften detta löfte. Detta trots att de lovat inför gud att göra på det sättet. Det är dumt. Så jag tycker det vore bättre om folk slutade lova saker, som de sedan inte kan hålla. För om man lovat att älska någon i nöd och lust resten av livet och sedan inte gör så, på grund av ändrade förhållanden, så är det väl mänskligt. Men man håller faktiskt inte det man lovat. Sålunda bör ordföranden för politiska partier och folk som skall gifta sig åter begrunda dessa bibelns ord: ”Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda”.  Dessutom är det jävligt svårt att lova att ha lust hela livet. Men nöd är ju lite lättare. Men inte så kul att lova precis.

Peter