Sent om hösten
tänder man ljus
för de döda.

Kanske för att
skingra deras
mörker.

Kanske för att
skingra vårt
mörker.

Stilla lågor,
träd som droppar
fukt.

Doft av förgängelse
och tyst väntan
på intet.

En del gravar
vårdas inte längre,
vilar i glömska.

Inget brinner
ju för evigt.
Men när mörkret faller
lyser ljusen vackert.

Om några timmar
kommer de slockna.

Jag anar vinter,
det blir nog frost
i natt.






Peter