Hej vänner!

I förrgår var jag och såg till min storasyster Margaretas och mina föräldrars grav. Det var jag och en av mina systrar som var där och planterade lite ljung och tände ett ljus. Det blev rätt fint. Men man kommer att tänka på döden när man planterar blommor på de dödas gravar. Det är liksom oundvikligt att då tänka på döden. På de som har funnits och nu inte längre finns. På de man samtalat med som man inte längre kan samtala med. Man bör nog tänka på döden varje dag så man förstår livets värde. Så man inte slösar sina dagar till onödiga saker som man inte mår bra av. Man bör fundera på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Fast det är väl olika för olika människor. Men för alla borde det vara en allvarlig historia att fundera på livets korthet och dödens oändlighet.

Jag är inte riktigt glad. Det har jag lite dåligt samvete för. För egentligen har jag det rätt bra och inget att klaga på egentligen. Nyss hade jag ju åtminstone en del konkreta saker att oro mig för. Men när de kunde skjutas på framtiden blev jag först glad, men sedan ändå ledsen på något sätt. Så där som man kan känna när man jobbat med något som engagerat en och detta tar slut. Man är först glad att man är klar. Men efter en stund känns det tomt och ledsamt. Så känner jag mig nu på något konstigt sätt.

En sak jag funderat på är hur man skall få de som är rika att förstå de som är fattiga. Det är som vi lever i så olika världar att vi inte kan se varandras verklighet. Jag vet inte vad klockan är i Indien eller Laos just nu. Men när de hade morgon var det unga kvinnor som vaknade efter att ha sovit under sin symaskin, i fabriken där de jobbar. Sedan hade de börjat sy T-tröjor med engelsk text på som vi kan köpa för under hundra spänn. De som syr får väl inte ens en krona per tröja. Kanske blir vi till och med glada när vi hittar en tröja för 70 spänn och tänker ”billigt minsann”. Vi borde ju bli ledsna när vi ser billiga kläder. För det betyder att folk som redan från början knappt har pengar till mat, blir ännu fattigare.

Kriget i Syrien fortsätter och nu flyr hundratusentals människor för att inte dödas. Ibland tycker jag det låter som folk flyr för att jävlas med Europa. Inte av krig och fattigdom. Som om de begår någon typ av brott för att de vill ge sig själva och sina barn en bättre framtid. Vi som är är rika får hjälpa våra barn efter förmåga, utan att någon ifrågasätter det. Men är du fattig skall du acceptera din lott hur jävla omöjlig den än är och stanna där du är. Om du är ung och arbetslös, är du initiativrik och förståndig om du lämnar Norrlands inland, för att få jobb. Men lämnar du Afrika av samma skäl är du närmast kriminell. 

 

Det är naturligtvis omöjligt att miljoner av världens 60 miljoner flyktingar skall komma till Sverige och det är möjligt att vi nu nått en gräns för vad samhället klarar av, utan alltför stora påfrestningar. Men det betyder inte att man inte kan förstå människors desperation och att man skall uttrycka förakt och hat mot de som söker ett bättre liv. Som det är ett uttryckt för att vara en dålig människa att vilja få ett arbete och ge sina barn en utbildning och en framtid. Och någonstans går en ung kvinna och lägger sig under sin symaskin, i den fabrik hon jobbar med att sy T-tröjor med text på engelska. Kostar under hundra spänn på Hennes och Mauritz. Och någonstans köper någon en lägenhet i Stockholms innerstad kontant för sex miljoner, till sin son eller dotter. Man vill ju hjälpa sina barn om man kan. Man vill ju det.

Sara Danius har dött. Jag vet ju inte vem hon var. Det var ju mest i samband med krisen i Svenska Akademin jag hörde talas om henne och såg henne. Hon var ju ständig sekreterare i denna institution och fick ju att hantera den situation som uppstod i samband med ”me-too-rörelsen”. De hade ju en kompis som verkar helt konstig och som förgripit sig på kvinnor på löpande band och trots det haft ett betydande inflytande tydligen. Denne konstige figur var dessutom gift med en medlem och bäste kompis med andra. Faktisk en riktig skandal. Det här ville tydligen Sara Danius gå till botten med efter att tidigare sekreterare inte agerat, fast det informerats om att de närde ett riktigt pervo vid sin barm. Men då fick hon sparken. Varför förstod jag inte. Men sedan brakade hela akademin ihop och en mallgroda som heter Horace, som enligt sin före detta fruga, kunde vara våldsam mot kvinnor, satt på ruinerna och såg ännu malligare ut. Men Sara tog med sig både snille och smak och lämnade akademin. Det gjorde hon rätt i. Jag vet som sagt inte riktigt vem hon var. Men det man såg av henne gjorde onekligen intryck. Var smart, snygg och orädd i TV-apparaten.

Peter