Hej vänner!

Klockan är 23:16 men jag är pigg som en mört, för jag sov en stund efter lunch. Idag gick jag tvärs över den ö jag befinner mig på. Det var rätt skönt att gå genom skogen och slippa ifrån blåsten från havet. Jag har säkert gått den vägen mer än 100 gånger under årens lopp. Förr för att hälsa på min storasyster Margareta. Men nu hälsade jag på min systerson och hans fru. På vägen dit såg jag att det kommit lite kantareller. Men de var för små för att plocka ännu. Det kanske blir ett fint svampår i år. För det har ju regnat en hel del.

När jag gick tillbaks hem igen så passerade jag en myrväg. Men det var inte så många myror på den. Först trodde jag att myrorna helt lagt ner verksamheten i den stack som myrvägen utgick ifrån och flyttat. Men när jag kollade bodde iallafall några kvar. Men stacken var rätt raserad och inte alls så fin som den var förr. Troligtvis har en spillkråka eller gröngöling letat efter myrägg och då rivit ner stora bitar, så det blivit hål. Det såg lite sorgligt ut på något sätt. Men ändå fanns myrvägen kvar. Denna av små sexbenta kamrater upptrampade väg över stigen har en viss betydelse för mig. För jag minns att jag var sex år gick på stigen över ön och då stannade och såg på just denna myrväg. Från ca en meters höjd såg jag på hur myrorna kilade fram och tillbaka på sin väg. En del bar på barr och annat. Andra bara kilade förbi som de var på väg bort eller hem. Jag tyckte det var fascinerande att stå där och se på hur de jobbade. Nu stod jag här 59 år senare och såg på samma myrväg som då. Visserligen inte så trafikerad som då en gång för länge sedan, men ändå kvar. Även om jag nu såg på myrorna från 1 meter och 80 cm så är det ändå samma jag som ser på denna väg av myror upptrampad. Tiden går och livet passerar och myrorna i skogen jobbar på. Den Peter som nu snart fyller 65 år minns hur den Peter som snart skulle fylla sju år stod och tittade på myrornas jobbande. Mellan dessa tidpunkter ligger nästan ett liv. Det känns konstigt att tänka på.

Efter min promenad gick jag ner till havet och badade. Det var kallt men ändå skönt. Jag kände mig betydligt renare än innan. Nu har det börjat bli lite mörkt ute även om det är långt till augustimörkret än. Jag skall gå ut och sätta mig på trappen en stund och lyssna om jag ser eller hör något spännande. Men det är alldeles stilla ute. Så kanske myggen äter upp mig.

Peter