Hej människor!

En del människor verkar tycka att naturen är till för dem. Om den är bråkig, risig och besvärlig bör den ändras så den blir som man önskar. Växer det mangrove där man kan fixa till en strand för bad och hotell, så hugger man ner mangroven. Ligger en våtmark där man kan anlägga en golfbana, så dikar man ut och fyller med sand och jord. Kommer de sälar och äter upp fisken i näten, så bör de skjutas. Finns det rovdjur som jagar det vilt som vi tänkt jaga, så bör de utrotas. Då de jagar på andras dyrt betalda jaktmark och inte ens betalar fällavgift. Lejonen i Afrika kan få finnas så de som har råd kan få se på dem när de åker på safari. Dessutom är det ju bara massajerna som besväras av dem. Men det är ju deras problem. Att noshörningarna snart är utrotade är ju hemskt och förfärligt. För de besvärar ju inte oss. Men gjorde de det skulle de minsann skjutas bort. För på våran gata får de inte bo och ställa till det.

Jag har ända sedan jag var barn tyckt att det sättet att tänka är konstigt. Jag har alltid känt som naturen är till för naturen och inte för oss. Att vi får vara där om vi är rädda om det som finns där och inte förstör det. Vi får låna bitar till jordbruk och hämta ett och annat träd så länge vi inte förstör och förfular. Vi får jaga på fritiden, så länge de medvarelser som lever på jakt inte drabbas. Så tänkte jag redan som barn och så tänker jag fortfarande, barnslig och naiv som jag är.

Ibland har jag fått för mig att det är religionens fel att det blivit så fel. I bibeln står det: ”Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Jag vill absolut inte härska över fiskar, fåglar eller andra djur. Jag vill vara kompis med dem. Det har jag alltid velat. Dessutom tycker jag vi skall vara lagom fruktsamma och inte uppfylla jorden mer än den redan är uppfylld. Det börjar bli jävligt trångt på sina håll. Gud har väl fått som han vill. Men det blev inte bra alls, tycker jag. För jag tycker naturen är till för naturen och inte för oss. Den är som en gammal porslinssamlande tant på Östermalm. Man får gärna hälsa på, om man är försiktig.

Peter