Hej vänner!

Nu är det snart jul. Den här hösten har bara runnit iväg. Nyss gick jag och gnällde över den förbannade värmen och var sur och irriterad över den. Nu kommer julen med sitt perversa kommersiella orgie i slöseri och löjlighet. Så nu har jag det att irritera mig över. Vi surgubbar har liksom alltid något att reta oss på och gnälla över.

När jag var barn var det fortfarande en del som kom ihåg att julen firades till minne av Jesus födelse i Betlehem. Guds son hade kommit till jorden vilket var ett under och något att fira. Visserligen hade det gått rätt länge sedan det från kejsar Augustus  utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. I den nya bibeln står det ”förordning” istället för påbud. Vilket är dumt då påbud är ett mycket finare ord än ”förordning”.  Även detta är minsann värt att gnälla över.  Hur som helst skickade gud sin enfödde son till jorden och med anledning av detta ställde man in en gran i huset. Oklart varför. Hemma hos mig ställde man också upp en krubba med en platt Jesus och lika platta föräldrar. Ty de var utsågade med lövsåg ur en platt träbit. Trots denna platthet kändes det högtidligt när denna krubba ställdes fram. Hela julen var förresten högtidlig på något sätt. Fast lite konstig för det fanns liksom inslag i firandet som liksom inte gick riktigt ihop med anledningen till det samma. Vad tomten hade med Jesus födelse att göra begrep jag aldrig och det gör jag fortfarande inte. Men att Jesus var guds son var jag helt övertygad om.

Läget är alltså följande. Gud har en son som han via sitt ombud Den helige ande på något sätt stoppat in i livmodern på den unga judiska flickan Maria. Denna unga dam  färdas med sin man Josef till Betlehem i Gallien. Där föder hon denne guds son en stjärnklar natt och lägger honom i en krubba. Detta firar vi sedan dess genom att byta grejor som vi oftast inte behöver samt köpa onödigt mycket leksaker till våra barn. Vidare äter vi för mycket, så vi inte mår riktigt bra efteråt. Sedan ser vi på Kalle Anka och hans vänner en stund. Gud har skickat sin enfödde son till jorden för att detta land skall se ljuset. Tomtar skola nedstiga. Skinkor griljeras och mandlar nedstoppas i risgrynsgröt. Och ur alla affärer skall det spelas ”bjällerklang, bjällerklang. Kalle Anka skall fotografera i djungeln och där luras av en konstig hackspett. Helig, helig är herren och hans tomtenissar, amen

Själv tror jag ju inte längre på vare sig gud, tomten eller Kalle Anka. Jag vet inte om jag tror på så mycket annat heller längre. Kanske tror jag som författaren Hjalmar Söderberg på ”köttets lust och själens obotliga ensamhet.” Alla människor bör väl tro på någonting. Själv tror jag att jag skall gå och öppna en pilsner. 

Trevlig helg

Peter