God morgon vänner!

Klockan är 5:00 och jag har varit vaken någon timme. Ute blåser det rätt ordentligt och jag sitter och tittar hur granarnas grenar gungar i blåsten. Jag har lite ont i en fot och håller kanske på att bli förkyld för jag känner mig lite febrig. Men inget av detta gör mig något för jag har inga krav på mig. Blir jag förkyld så är det bara att dricka te och sätta sig och läsa en bok till det går över. Och vill foten jävlas så har den inget för det. För den behöver inte gå någonstans om den inte vill. Dessutom har jag både mat och medicin för minst en vecka framåt. Tyvärr har jag ingen konjak. Något som egentligen borde ingå i alla medicinskåp.

Det är skönt att slippa brottas med sitt samvete huruvida man bör gå till jobbet eller inte. Likaså att slippa oron för att bli sjuk och behöva stanna hemma. För jag är ju av läkare tillsagd att stanna hemma och vila. Vilket passar mig fint idag.

Jag får inte glömma att lyssna på sjörapporten. För en tid sedan var det någon journalist som sa att hon tyckte det var onödigt med alla väderrapporter på radio på morgonen. För nu kan man ju få samma information via datorn lika lätt och när man vill. Det tyckte jag var dumt. För jag gillar sjörapporten och lyssnar på den med intresse oavsett om jag avser ge mig ut på havet eller inte. För jag tycker det känns tryggt att detta poetiska program finns kvar i denna konstiga tid som jag inte begriper. Då känns det fint att veta hur det blåser på Fiskebankarna, Nidingen och Finska Utö. Om ni lyssnar på sjörapporten så kommer de berätta om hur mycket det blåser på Bremön och då får ni ju höra hur mycket det blåser på mig när jag går ut.

En sak som är bra med sjörapporten är att den har funnits så länge. Den fanns när man var barn och finns fortfarande. Alla som var vuxna och sa åt en att vara tyst när detta program kom på radion är borta. Men programmet är kvar. Nu har jag lyssnat till rapporten och det blåste sydväst sju. Det stämmer säkert. Men jag trodde det blåste mer.

Jag såg att den amerikanske presidenten och den där lilla tjocka killen från Nordkorea har blivit kompisar. Det kanske är bra. Men samtidigt lite oroande. För jag tänker Rippentrop-Molotovpakten, när jag ser två sådana figurer komma överens. Då planeras det nog något jävelskap.

Nu skiner solen och jag känner mig på bra humör. Dags att gå ut och pissa i medvind (SV 7) och därefter ta en kopp kaffe till.

Peter