Hej vänner!

Ni som läser min blogg regelbundet (tre stycken) vet att jag igår berättade att jag läser en bok som handlar om Erasmus av Rotterdam  som föddes 1466 och var en viktig person under renässansen.   Nu har jag kommit en bit vidare i denna utmärkta bok och ju mer jag läser desto bättre tycker jag om Erasmus. Det är en flitig kille minsann. Efter att ha skrivit en bok om citat och bevingade ord från antiken med utförliga kommentarer och själv övervakat tryckningen av denna bok hos boktryckaren Aldus i Venedig och varit i Rom är han nu i England. Det finns ju förresten ett bokförlag som heter Aldus. Så nu vet ni varifrån det fått sitt namn.

Erasmus är alltså i England och efter en del besvärligheter har han kommit till Cambridge där han tillsammans med en kompis avser starta en skola. Och nu måste jag skriva ett långt citat ur boken:

  "I humanismens anda såg han utbildning som en nyckel till mycket i samhället, och under Parisåren hade han ju skissat ett utkast till pedagogik. Den ideala klassen borde till exempel ha högst sexton elever och ge plats för individuella olikheter. En elefant behandlades annorlunda än en myra. Lärarna skulle självfallet ha ordentligt betalt, fast själva undervisningen skulle vara gratis.
  Målet var att  fostra fria kloka, harmoniska och solidariska människor, för som han såg det lärde man inte för skolan utan för livet. Därför måste eleverna öva sig i att resonera och uttrycka sig nyanserat, annars kunde de inte förstå varandra. Inget grammatiktragglande behövdes - fick barnen läsa riktigt god klassisk litteratur skulle det genomsyra deras språkkänsla."

Detta skriver Erasmus om någon gång i början på 1510-talet. Fast jag tror han skrev det bättre och på latin. Klok som en bok, tycker jag. Börjar bli hög tid att genomföra.

Det är ju förresten valår. Har nu bestämt er för vilket parti ni skall rösta på. Det har inte jag. Nu har jag ju bestämt mig för att inte skriva om politik här. I varje fall inte om partipolitik. Själv tycker jag ju generellt illa om ytterligheter och tycker bäst om det lite mesiga kompromissandet i mitten. Få saker har ställt till så mycket elände i världen som folk som är så säkra på sin sak att de vägra se det som inte stödjer deras uppfattning. Det tycker jag är jobbigt när folk plockar ut russinen ur den komplicerade verkligheten som ger stöd för den egna uppfattningen, men struntar i det som talar emot. För att för hundrade gången citera Bertrand Russel: "The trouble with the world is that the stupid are cocksure and the intelligent are full of doubt.

Det är ett utmärkt citat som känns fint för osäker typ som mig. För jag är bara säker på några få saker och ofta fylld av tvivel. Men Bertrand säger att det är ett tecken på att jag inte är helt dum i huvudet.Tack för det Bertrand. Nu skall jag koka en kopp te och läsa vidare om vad min nyfunne kamrat Erasmus hittar på.

Peter