Hej vänner!

Det är alltså påskafton och häxorna har kommit hem från sina skojiga orgier på Blåkulla och ställt kvasten och gett katten mat. Det hade säkert jättekul där de dansade runt och roade sig. Förr brukade de ju ha med en kaffekanna. Men jag har hört att många häxor nu bytt ut denna mot en Bag in box och att orgierna till följd av detta numera är värre än vanligt. Fan själv vågar knappt åka dit. Så stökigt är det.

Det är tur att man törs skoja om häxor nuförtiden. Då var det värre på 1600-talet då folk verkligen trodde på häxor. Som på Söder i Stockholm på 1670-talet då man höll på att bränna upp varenda tant på grund av att en kille från Gävle påstod att de var häxor. Han var väl inte riktigt som han skulle i huvudknoppen, gissar jag. Men folk trodde på honom och började bränna upp varenda tant han pekade ut. Till slut var det någon unge som började peka ut några adelsfruar för att vara häxor. Då tyckte man det började gå för långt. Man startade en undersökning under ledning av läkaren Urban Hjärne som kom fram till att det hela handlade om masshysteri. Fler och fler barn erkände att de hittat på att de förts till Blåkulla och att de inspireras av Gävlepojken att peka ut tanter som häxor. Men då hade redan ett antal oskyldiga tanter bränts upp.

Det finns de som tror att kvinnor som anklagades för häxeri bara var kloka gummor som hade kännedom om läkeörter och sådant. Det har väl blivit liksom en del av det där som kallas ”New age” att tro att häxor egentligen är snälla gummor som har en särskild kontakt med det andliga. Det finns visst damer som idag med stolthet säger att de är häxor. Att det liksom är fint att vara häxa och träffa likasinnade och utföra riter och vara andlig. Men orgier på Blåkulla är väl uteslutet. Det är väl för roligt.

Det finns en bok av författaren Roald Dahl som heter ”Häxorna”. Det är en barnbok av den sort som även vuxna uppskattar. Faktiskt en hemsk historia. Men samtidigt lite kul på det där Roald Dahska sättet. De häxor som sammanträder i den boken är verkligen inte snälla, tvärtom riktigt elaka. Den boken är förresten illustrerad av illustratören Quentin Blake som brukar illustrera Roald Dahls böcker på ett jättekul sätt. Något som gör dem ännu bättre.

Det är alltså något oklart huruvida häxor är snälla eller elaka. Jag vet inte hur det generellt förhåller sig med detta. Men de häxor jag träffat på under livet har genomgående varit elaka. Å andra sidan har de inte varit så många. Jag gick igenom antalet som jag träffat på under mitt 63-åriga liv och kom fram till att de är fem stycken. Men tanke på att jag säkert träffat över tusen kvinnor under denna tid, måste jag misstänka att elaka häxor är sällsynta. Så där en fem promille av antalet tanter tillhör gruppen elaka häxor och det är ju inte så farligt. Man får stå ut helt enkelt. Försöka låta bli att träffa dem och prata med dem.

Peter