Hej vänner!

Det är lördag och ute är det ett ruggigt väder. Det regnar, blåser och är rätt kallt. I Nikkaluokta är det tre plusgrader. Men i morgon får de där boende glädja sig åt tre minusgrader. I slutet på oktober bör man alltså inte befinna sig i Nikkaluokta. Frågan är om man bör befinna sig Visby heller.

Det är rätt mörkt ute. Man måste tända lamporna för att se ordentligt. Så över detta land har nu kommit ett stort mörker. Det är en tråkig historia. En del tycker den här tiden är lite mysig. Att det är mysigt att tända ljus och laga värmande soppor. Själv avstår jag gärna från detta om man därigenom kunde slippa det förbannade mörkret. Jag läste om ordet "mörker" i Wikipedia och då stod det: "Mörker är frånvaro eller brist på ljusstrålar. Den mörkaste delen på dygnet infaller på natten. Som poetisk term kan mörker syfta på ondska, men också nedstämdhet."

Framför oss ligger nu alltså månaden november. Man trevar sig i mörker fram till sin arbetsplats på morgonen. Sedan är det några timmars skymning innan man trevar sig hem igen. Vi lever alltså i det tilltagande mörkrets tid på mer än ett sätt. Ty även ondskan tycks vara tilltagande. Vilket periodvis gör mig nedstämd. Men idag är jag på rätt bra humör trots allt.

Utanför mitt fönster kvittrar gråsparvarna och verkar vara i fin form även de. Jag har börjat mata fåglarna. Något som gråsparvarna verkar uppskatta och glädjas åt. Även så blåmesar och talgoxar.  Framför dem ligger en lång vinter att överleva. Så de är nog glada över att de får lite käk av mig. Gråsparvar har förresten rätt taskigt bordsskick. De stänker frön och jordnötter kring sig som en övertrött ettåring. Så nedanför på gatan matar jag också Visbys alla duvor när de är i farten. Så duvornas påtagliga övervikt beror alltså delvis på mitt fågelmatande. Min övervikt är förresten något som jag jobbar med för tillfället. Det är rätt tråkigt. Men nog bra att ta itu med om jag förstått rätt. Det skall visst minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar om man minskar lite på kistan.

Jag har sett att affärerna har börjat göra reklam för den onödiga, nyskapade och fåniga helgen Halloween. Den har ju sitt ursprung på Irland men utvecklades i USA till den grad av fånighet den har idag. Vad jag förstått var det bland annat en affär som heter Buttricks som började göra reklam för firandet av denna högtid år 1997. De säljer ju bland annat utklädningskläder och otäcka masker och ville väl öka sin försäljning av eländet. Sedan hängde en massa andra månglare på för att få sälja godis och pumpor. Och ungarna tyckte naturligtvis att det var kul att går runt och idka utpressning. De ringer på och säger "bus eller godis" och då gäller det att vara förberedd och ge de små skojarna rejält med det sistnämnda. Annars vet man ta mig fan inte hur det kan gå.

Men Allhelgonadagen är en fin dag tycker jag. Det är fint med alla ljus på gravarna. Tyvärr har jag ju ett helt hav mellan mig och mina föräldrars och äldsta systers grav. Så det är inte bara att pipa över och hälsa på dem. Men kanske skall jag göra så i år. Vi får se. Annars får jag väl skicka något ombud som får tända ett ljus från mig. Dikt om hur det kommer bli om jag åker.

Så är det november
och mörkt
novemberhav

Över vilket jag skall fara 
för att hälsa på
er grav

Jag skall tända
ljus och minnas
hur vi möts förut

För nu vid varje avsked
är det något
som tar slut

De sista löven
faller och ljusen
fladdrar lugnt

I morgon kanske glädje,
men ikväll
så är det tungt


Peter