God kväll vänner!

Det händer konstiga saker i monarkin har jag sett. Vad jag förstår har den nu avskedade generaldirektören för Transportstyrelsen lagt ut rikets allra hemligaste hemligheter till allmän beskådan. Så får man absolut inte göra, för då bryter man mot lagen. Så nu fick generaldirektören sparken och fick dessutom visst böta 70 000 spänn för sitt lagbrott. Mycket pengar, men med tanke på vad hon ställt till med rätt billigt ändå. Vad jag förstår visste hon att det var fel att göra så och det visste hela styrelsen för Transportstyrelsen också. Men det blev ändå lika tokigt. Det var visst någon revisor som hade påpekat att man inte fick lägga ut det allra hemligaste till allmän beskådan. Men det hade den besvärliga människan inget för, tydligen.

Resten av nyheterna är så överjävliga att man bara blir ledsen förresten. Det är mest rån, mord, övergrepp och våldtäkter. Jag blir mest ledsen och förbannad på alltihop. Och jag har egentligen ingen lust att bli ledsen i juli. Inte vill jag bli ledsen på någon annan månad heller. Men i juli är det ju egentligen rätt fint, när det blommar längs vägkanterna här på Gotland. Då vill man inte tänka på allt elände.

Det står dessutom mycket i tidningarna om hur fattig jag kommer bli som pensionär. Det är tråkigt att läsa om. Jag börjar ju bli allt mer sugen på att gå i pension och skulle nog göra så om jag hade råd. Men jag måste ju då hitta ett jobb eller en verksamhet som ger en extrainkomst. Fast egentligen vill jag sitta i en liten stuga och skriva en bok. Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att jag ibland hittar på små berättelser om påhittade släktingar. Dessa har jag nu sammanställt  till en liten bok. Så ni som vill ha denna kan ju höra av er.

Nästa vecka skall jag jobba igen. Det känns faktiskt lite motigt. När man väl är på plats så brukar det ju bli rätt bra. Men innan känns det lite jobbigt. Som rampfeber som drabbar skådespelare, ni vet. Konstigt nog är det ibland en åkomma som blir värre med åren. Gamla skådisar kan ju lida alla helvetes kval före en föreställning, fast man tycker de borde vant sig vid situationen. Så börjar de bli lite för mig också.

Det finns en film av Alfred Hitchcock som heter "Rampfeber" förresten. Den är från 1950 och en av huvudrollerna spelas av Marlene Dietrich. Det var ju en tuff tjej som minsann sa nej till sina nazistiska landsmän och bad propagandaminister Goebbels fara åt helvete, redan innan han hamnade där.  Istället for hon runt och sjöng för de amerikanska trupperna för att motivera soldaterna. Hon hade ju en mörk lite sexig röst som säkert kunde motivera en till att jobba på, så man fick åka hem till Missouri eller Texas så fort som möjligt. 

En sak som ni nog inte vet om är att det är mycket tack vare Marlene som tjejer idag kan gå runt i byxor som de vill. För Marlene klädde sig ofta i brallor under en tid då det ansågs skandalöst att kvinnor gjorde på det sättet. År 1933 hade den högste polischefen i Paris tagit kontakt med henne och förbjudit henne att komma till staden iklädd byxor. Det gjorde att Marlene kom till Paris iklädd just byxor. Antagligen delvis för att reta ovanstående polischef. Bra gjort Marlene! Hon köpte förresten dessutom några smokingar under besöket. Men i filmen "Rampfeber" hade hon minsann tjusiga klänningar.  Se nedan på denna tjusiga tjej!

Peter