Hej vänner!

Det är onsdag vilket oftast numera innebär att jag är ledig. Jag har precis kommit hem från en morgonpromenad. När jag gick på denna promenad kom jag plötsligt på att jag gick fort. Jag började försöka gå långsamt och märkte att det inte var helt lätt. Det var som arbetets stress följde med mig på min lediga dag och jag fick anstränga mig att slå av på takten. När jag var barn var jag en rätt långsam typ, som liksom strosade fram i lugn takt. Jag var liksom bra på att strosa runt och fundera. Men nu fick jag liksom anstränga mig för att komma i strosläge. Strosa är förresten en fint ord. 

Jag började titta på de andra som gick  längst havet som jag. Och då märkte jag att även de knallade på som de hade bråttom till något. Det är som allt går fortare till och med gångtakten. Som en vanlig promenad har blivit någon sorts träning. En del kommer halvspringande med en hundstackare i koppel som inte har en chans att ägna sig åt sådant som hundar gillar. Som att nosa runt i gamla löv eller rulla sig i sådant som luktar illa. 

Undra varför allt skall gå så fort. Vad är det för bra med det. Man planerar tydligen att bygga någon sorts snabbtåg, som skall åka fort som fan genom landet. Vad är det bra för? Kunde man inte förbättra tågtrafiken genom att istället satsa på fina resturangvagnar. Då kunde man sitta och titta ut medan man åt kalvstek med gräddsås och drack en öl. Kanske kom då en dam som hette Ann-Marie och frågade om hon kunde få sitta vid ens bord. Och Ann-Marie är nog på väg till sin lillasyster i Sundsvall för att fira hennes 70-års dag. Då kan man fråga om man inte kan få bjuda damen på ett glas portvin till kaffet. Och så gör man det och sitter och pratar till man skall kliva av. Och tåget har inte så bråttom, så man hinner i lugn och ro lasta av den cykel man har med sig. Sedan cyklar man de sista milen dit man är på väg. Så borde tågresor gå till. Snabbtåg är ju bara blaha, blaha jämfört med detta.

Men nu verkar folk ibland ha så bråttom så man kan undra om de är rädda att komma försent till sin egen begravning. Men det är ju rätt onödigt. För den lär man ju knappast missa. Inte än chans att att de börjar innan man är på plats. 

Nedan lite bilder från dagens prommis.

Peter