Hejsan vänner!

Idag fyller jag år. Och jag har blivit gratulerad av en massa av er på Facebook. Det var snällt av er att höra av er och bry er om mig. 

Den 21 juli var en rätt jobbig dag och den dagen skrev jag följande:

21/7-16

Idag när jag vaknade hade jag gikt i en stortå. Som alla som drabbats av denna åkomma vet, gör det jävligt ont. Folk som drabbas av gikt bör undvika att dricka öl. De bör överhuvudtaget sköta sig. Men om de inte gör det skickar gud en ängel som nyper en i tån med en stor tång som straff. Det är taskigt gjort. Speciellt om man sitter på en ö i Bottenhavet och inte har tillgång till någon medicin. Då sitter man där ensam och ser på sin ledsna tå. Kanske får jag linka ner till båten och försöka ta mig till ett apotek. Men det skulle vara rätt besvärligt. Ute skiner solen och det blir en varm dag. Men jag sitter här med en oduglig tå som gör ont. 

Många berömda människor har förresten också haft gikt. Som till exempel Carl von Linné och Carl Michael Bellman. Carl von Linné trodde att smultron kunde bota hans gikt. Så han skickade ut några av sina pigor att plocka smultron varje dag under sommaren. Själv har jag tyvärr inga pigor att skicka ut på smultronplockning. Och själv kan jag ju på grund av tåjäveln nästan inte gå. Carl Michael Bellman växlade ju rätt mycket i humör. Ibland skrev han glada och humoristiska sånger. Men ibland var hans visor ledsamma och sorgliga. De senare skrev han nog när han hade gikt i stortån. Man har svårt att skriva något glatt och skojigt när tån jävlas. Men en ledsam dikt kanske man kan få till:

Idag när jag vaknade

värkte min tå

och jag kände mig

gammal och ful

Allt var ett mörker 

fast solen sken,

och ingenting

var kul

Ont i tån

och ont i min själ

och en ensam

på en ö

Haltar jag runt 

med värkande tå

och tänker att 

snart skall man dö

Giktbruten trött 

utan glädje 

och hopp

i blommande sommartider

Haltar jag runt

på denna ö

och känner mig

ledsen och lider

(Så skrev jag alltså denna tråkiga dag då jag var på rätt dåligt humör. Men jag lyckades till slut halta ner till båten och ta mig till ett apotek. Tack vare Lindas mamma vet jag numera hur man skall göra när man får ett giktanfall. Så jag brukar följa hennes rekommendationer vad gäller medicin. Då brukar det iallafall bli uthärdligt och mindre ont. Så tack Lindas mamma.)

Peter