Hej vänner!

Jag hörde på nyheterna att William Shakespeare hade fyllt 400 år idag, om han inte gått och dött 1616. Han var visst född 1564 så han dog rätt ung. I alla fall om han levt idag. På den tiden blev ju folk inte så gamla, så då var det väl inte så konstigt.

Men det skall tydligen bli ett stort kalas i Stratford-upon-Aven till minne av Wille S. Man kan ju inte säga att man skall fira att han dog 1616. Fast det skall man ju faktiskt göra på ett sätt. Det skall spelas teater och bli någon sorts procession där folk skall vara utklädda och sådant. Det blir säkert kul och intressant för alla som är där. Men för William själv blir det ju inte mycket till firande, död som han är. Själv har jag ju för avsikt att fortsätta leva ett tag till. Men när jag dör vet jag inte om jag vill att det skall firas direkt. Men efter 400 år är det kanske o’key. Men om man firar min död tidigare än så skulle jag nog bli lite ledsen. Jag menar om folk skulle samlas i Visby efter något år och fira att jag var död, vore det ju rätt surt.

William Shakespeare var ju en väldigt produktiv författare och han skrev mer än 30 pjäser och dessutom lite annat. Som sonetter. Jag har faktiskt sett en hel del av dessa pjäser och måste säga att han gjorde ett bra jobb. Den första pjäsen jag såg var ”Trettondagsafton” på TV. Per Oscarsson spelade Andreas Blek av Nosen och jag minns att jag tyckte det var rätt kul. Då var jag ungefär 13 år så mitt teaterintresse i övrigt var rätt begränsat. Men sedan dess har jag sett Hamlet, En Midsommarnattsdröm, Så tuktas en argbigga och Romeo och Julia. Rätt bra alltihop, så det är klart att vi skall fira Wille.

Som tur är översätter vi inte namn. För i så fall hade ju William Shakespeare hetat William Skakspjut, vilket faktiskt låter rätt konstigt. Tänk att sträcka fram handen och säga: Goddag jag heter Skakspjut. Fast om man bor i England är det ju inte så konstigt alls. Nu tycker jag inte man skall reta folk för att de har ovanliga namn. Som ”Tuvebjär” eller ”Vrenback”. För jag tycker man skall vara stolt över sitt namn även om det är lite ovanligt. Miljöpartiets språkrör Fridolin bör man inte heller reta, för honom har det varit synd om ett tag. Men inte för han heter Fridolin. Även om det inte kan vara så kul. Fast det finns ju en dikt av Erik Axel Karlfeldt om en Fridolin. Den börjar så här: 

”Här dansar Fridolin,

han är full av det söta vin,

av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,

av den vinande valsmelodin.”

Men denna dikt handlar om en som heter Fridolin i förnamn. Och denne Fridolin är tydligen en som kan dricka vin och dansa. En kul kille med andra ord. Fast det behöver man tydligen inte vara bara för man heter Fridolin. Men om man dricker några glas vin och dansar, blir man nog lite glad även om man har det lite motigt och heter Fridolin.

Peter