God morgon vänner!

Robban Broberg har gått bort läste jag i tidningen. Det känns tråkigt och oväntat på något sätt. Men så läste jag att han faktiskt var 75 bast så det kanske egentligen inte var så oväntat. Men Robban kändes liksom alltid ung. 

Robban brukade jag möta ibland när jag bodde i Vasastan. En gång kom han gående och då tyckte jag att det var en kompis jag träffat någonstans som kom. Så jag tyckte det var bäst att morsa. För man vill ju inte vara oartig och inte hälsa på folk man känner. Och han hälsade glatt tillbaka. 

Robban hade, vad jag förstår, perioder då han mådde jävligt dåligt. Han var ibland kreativ och påhittig och ibland helt under isen. Men jag vet ingen som kunde leka med orden och språket som han. Men nu har han lekt färdigt och det känns ledsamt. 

Peter