God morgon vänner!

Idag kommer jag att tänka på min släkting Halvar Uddenberg född 1780. Som ni vet var han prästson från Möre socken i Småland. Till skillnad från sina syskon var Halvar en person med begränsad kognitiv  förmåga. Men han var trots det en driftig person som med hjälp av fadern köpte ett mindre jordbruk som han skötte exemplariskt. Egentligen var det nog tack vare hans hustru Sofia som det gick så bra. Hon hade varit piga hos Halvar och efter en midsommarfest blivit gravid med honom. Det var lite skämmigt men inte hela världen för det blev ett mycket lyckligt äktenskap och de två älskade varandra. De fick också fem barn som alla blev framgångsrika på olika sätt. 

Som alla Uddenbergare var Halvar släkt med Gustav Vasa. Visserligen inte nära släkt men ändå släkt. När Jean Bernadotte utsågs till svensk kung 1810 blev Halvar mycket upprörd. Nog för att de två företrädarna på tronen varit riktiga stolpskott, men att en utlänning skulle sättas på den svenska tronen tyckte Halvar var helt fel. Dessutom en som kom från ett land där folk hade för vana att äta både sniglar och grodor. Det blev för mycket för Halvar som började planera för en resning i Nils Dackes anda. Han gick runt till sina grannar och berättade om att Frankrike hade för avsikt att ockupera fosterlandet och redan skickat en av sina värsta grodätare för att förbereda övertagandet. På den tiden gick ju nyheterna rätt långsamt och hans grannar blev naturligtvis mycket upprörda. Det var dax att gör uppror. Det stod helt klart.

Så de sammansvurna träffades för att besluta vem som skulle bli kung efter fransmannen när denne var avsatt och hemskickad. Det måste ju vara en pålitlig och kraftfull man med gott rykte. Med andra ord en man från Möre socken i Småland. Så man beslutade att Halvar skulle bli ny kung i Sverige under namnet Halvar I. Sedan gick man hem och fortsatte bruka sina steniga jordbruk. Så fortsatte det i 20 år. 

Men en dag tyckte kung Halvar att han nog borde åka upp till sin huvudstad och berätta även där att han var den rättmätiga konungen. Tyvärr hade ingen av hans undersåtar tid att hänga med så han fick åka själv. Hans fru tyckte det var skönt att bli av med gubben ett tag. Det var ju hon som tog hand om allt arbete på gården och hon tyckte det skulle vara skönt att få jobba i lugn och ro. Halvar var ju ändå mest i vägen.

Så Halvar åkte till Kalmar och fick följa med en båt till Stockholm. När han kom dit fick han höra att det fanns en ö som hette Kungsholmen. Så Halvar tänkte att det måste vara där som kungen bodde. Mycket riktig låg där ett fint slott. Nämligen det då nybyggda mentalsjukhuset Konradsberg. Så Halvar gick fram till porten och knackade på. En man i vit rock kom och öppnade och frågade vad han ville. Halvar berättade då att han var Sveriges kung och kom för att överta ledningen för riket. Den vitklädde mannen sa då att Halvar kommit alldeles rätt och bjöd honom stiga in. 

Halvar blev sedan kvar där bland folk som påstod sig vara allt emellan Jesus till barn av en afrikansk elefant. Varje dag kom en läkare och frågade om han fortfarande trodde han var Sveriges kung. Hade han svarat nej på den frågan hade han nog blivit utsläppt. Men Halvar var lika envis som obegåvad, så han sa alltid ja och fick stanna kvar.

 Som tur var fick han tillstånd att skicka ett brev till sin hustru för att förklara var han var. När det blev höst och han hustru fick tid över, beslutade hon sig för att åka till Stockholm för att försöka ta hem sin man. Hon hade ju fått adressen. 

Så i slutet på september knackade hon på porten på Konradsberg och fick tala med en av läkarna. Denne sa att då Halvar var ofarlig även om han var tokig kunde hustrun få ta med honom för vård i hemmet om hon önskade. Så Halvar fick komma hem från dårhuset. Efter denna utflykt lämnade han aldrig Möre socken och han upphörde också envisas med att alla skulle kalla honom för ”ers marjonäs”. Det tyckte hela Möre socken var en lättnad.

Peter

                  

Konradsberg