Hej vänner!

I kväll tänker jag på min släkting forskningsresanden Berthold Uddenberg. Som ni vet var han en lärjunge till den store Carl von Linné. Bland annat var det han som kartlade floran på flera västindiska öar. Berthold var speciellt intresserad av olika typer av medicinalväxter som lokalbefolkningen och deras medicinmän använde. 

Han återvände till Sverige med massor av olika naturmediciner och extrakt som han sedan använde efter det han utbildat sig till läkare. Han bedrev en mycket framgångsrik praktik på Lilla Nygatan i Gamla stan och dog först 1817. 

Det var detta som hundra år senare skulle ställa till det för hans barnbarn Elsa Uddenberg. Som ni vet var hon en duktig kallskänka på Operakällaren. I samband med ett internationellt ekumeniskt möte som ärkebiskop Nathan Söderblom ordnat så blev Elsa ombedd att ordna ett svenskt smörgåsbord för de inbjudna katolska biskoparna och kardinalerna. Som vanligt gjorde Elsa ett gott arbete och allt såg festligt och inbjudande ut. Till kaffet serverades ”svenska kakor”. Det var sådana där kakor som ser ut som schackrutor men i det här fallet var det rutor i gult och blått. På den här tiden fanns det ju inte karamellfärg att köpa i affärerna så Elsa tog gurkmeja till den gula färgen och till den blå ett blått växtextrakt som hennes farfar tagit med från Västindien. Det kom från den där allmänt förekommande växten phalysis officinalis. På flaskan stod det allmänt stärkande så Elsa tänkte att det var ofarligt och möjligtvis lite nyttigt. Goda var kakorna i alla fall för de katolska högdjuren lät sig väl smaka.

Som ni vet är katolska kardinaler iklädda någon sorts långa kaftaner. Som långa klänningar ungefär.  Stämningen i lokalen var god när den högste diplomaten från Vatikanen reste sig för att för att hålla ett tal om vikten av försoning mellan Katolska kyrkan och resten av kristenheten. Men när han reste sig och började sitt tal började det på ett oväntat sätt röra sig under magen på talaren. Efter några sekunder hade den röda kaftanen blivit liksom ett litet tält med en pinne på mitten. En spänd stämning uppstod i rummet när alltfler kardinaler och biskopar fick samma problem med passformen på sina långklänningar. Värden ärkebiskop Söderblom klarade sig då han inte ätit någon kaka till kaffet. De katolska prelaterna avstod från vidare tal då de inte ville resa på sig. Men till slut var de ju tvungna att bryta taffeln och gå hem. Ärkebiskop Söderblom stod i dörren och sa adjö. Men tillståndet hos de övriga gästerna gick inte att dölja. Många försökte genom att gå kraftigt framåtböjda. Så från denna middag gick de katolska vännerna antingen som vedbockar eller vanliga bockar. 

Som ni vet är det tillstånd som under en tid kan vara behagligt bli smärtsamt efter några timmar. Så framåt natten började de som kom från ovanstående tillställning, få kraftiga smärtor i det drabbade organet. Man kallade på läkare men det fanns naturligtvis inte tillräckligt med läkare för att behandla över fyrtio drabbade i hemmet. Så det bestämdes att de stackars katolikerna skulle föras till Sofiahemmet för vård. Där fick nu kardinaler och biskopar samlas nakna i ett stort rum och flinka Sofiasystrar gick runt och slog in det drabbade organet i iskalla handdukar. Detta hjälpte föga och man prövade att injicera kramplösande medel i de värst drabbade.Inte heller detta hade någon effekt. Som tur var började vid åttatiden på morgonen de flesta slippa sitt lidande. De flesta klarade sig också utan bestående men. En del blev dock impotenta för resten av livet. Något som säkert var tur för många korgossar och soldater i schweizergardet. 

Hela denna händelse tystades ner. Men man undersökte saken och kom fram till att det sannolikt hade med kakorna att göra. Detta då ärkebiskop Nathan Söderblom klarat sig genom att inte äta någon kaka. Man prövade också genom att ge en kaka till en hingst i hos ridande polisen. Detta fick omedelbar effekt. Häststackaren i fråga blev galen och försökte bestiga den häst som Karl XII sitter på i Kungsträdgården. Därefter gav han sig på en häst som drog en kärra med porter från Carnegie porterbryggeri. På något sätt lyckades han trassla in sig mellan häst och vagn och man fick skjuta den galna hästen på plats. 

De katolska representanterna från Vatikanen åkte hem några dagar senare och rapporterade till påven att någon försoning med de lutherska avfällingarna inte var aktuell. Det var denna händelse som gjorde att det inte kom några katoliker till det stora ekumeniska mötet 1925. Man misstänkte starkt att protestanterna fortfarande ville komma åt den heliga stolen med hjälp att attentat och förtal. 

År 1975 fick den kände irländska kemisten John Kelly ryktesvis höra talas om det inträffade. Han intervjuade Elsas dotter Lovisa Uddenberg om bakgrunden till denna skandal. Man lyckades också hitta den blåfärgade lösning som orsakat det hela. Den stod i ett låst skåp i en låda med massor av dödskallar på. På flaskan stod det ”dosering en tusendels droppe”. Man förstod att Elsa på grund av sin dyslexi missat denna viktiga information och därför överdoserat kraftigt. Men John Kelly förstod att han var något viktigt på spåret och utvecklade utifrån denna flaska en medicin som han döpte till ”Viagra”. Men det ingående färgämnet är så starkt att även när man spätt ut den verksamma ingrediensen mycket kraftigt blir tabletterna blå. Så kom Elsas lilla misstag till slut till nytta i alla fall.

Peter