God kväll tidsresenärer!

Jag såg i tidningen att man hittat Miguel de Cervantes grav. Som ni vet är han författare till romanen om Don Quijote som han skrev i slutet på 1500-talet. Den handlar ju om en spansk adelsman som läst för mycket om riddare och av detta blivit konstig i huvudet. Med sig har han en liten tjock kille som heter Sancho Panza, som verkar rätt korkad. Jag har läst denna bok för länge sedan men minns inte mycket av den. Det finns ju en berömd scen i boken där Don Quijote får för sig att några väderkvarnar är någon sorts jättar. Dem ger han sig på och försöker slå ihjäl. Som ni förstår hade Don Quijote inte alla getter på plats i huvudknoppen.

Själv har jag aldrig slagits något speciellt med väderkvarnar. Inte heller har jag gett mig på andra konstruktioner. Faktum är att jag aldrig slagits med människor eller andra levande varelser heller. Inte ens när jag var barn slogs jag. En del inre demoner har man ju fått kämpa mot under livet. Det har ju varit tufft, men också erfarenheter man lärt sig en hel del av. 

En som hade massa bekymmer med sina inre demoner var August Strindberg. Han kallade dem för  ”makterna”. Och han gick ta mig fan till överdrift, om jag förstått det hela rätt. Periodvis tror jag att han var heltokig, paranoid och försökte tillverka guld av kattskit. Det sista hittade jag på för att förklara hur jävla tokig han var. Strindberg försökte nog inte tillverka guld av kattskit. Men tokig var han i perioder, jävligt tokig. Det är i alla fall sant. Kanske för han i drack en hel del absint. Det sades att man kunde bli tokig av att dricka absint. Men jag har hört att det är en myt och att det nog snarare var för mycket alkohol som gjorde folk galna i Paris på 1800-talet. För när han var som tokigast bodde Strindberg i Paris. Där bodde ett helt gäng andra författare och konstnärer som också var lite konstiga i huvudet. Som Edvard Munch och Baudelaire. Geniala och tokiga på samma gång. Jag skall ta mig fan dricka ett glas absint eller två någon gång, för att se om jag blir genial och tokig. Då kan man säga ”inget ont som inte har något gott med sig”. Bergis kommer folk säga: ”nu är Peter knäppare än vanligt, men han är ta mig fan genial.” Och då kan jag säga: ”det är tack vare absinten.” Sedan kan jag uppsöka någon av Gotlands väderkvarnar och ge den på käften, så in i helvete så den aldrig reser sig igen. 

Peter