God kväll i galaxen!

Idag var jag ute på vårens första långcykling. Som vanligt tog jag i rejält och antagligen för mycket. Så i morgon väntar nog en del träningsvärk. Kanske ganska mycket träningsvärk i värsta fall. Men det var så fint att cykla att det var svårt att sluta. Lärkorna har redan kommit och det är riktig vår fast det bara är den 14 mars. Men än har jag inte sett någon strandskata. Det är förståndiga fåglar som väntar till det är säkert att det har blivit vår på riktigt. Men lärkor och tofsvipor är mer oförståndiga och brukar få stå i snöstorm med näbbarna mot vinden, för de inte ha vett att vänta med att komma hit till vintern är helt över. 

Jag kom att tänka på hur många sorters fall det finns. Det finns:

Anfall

Infall

Utfall

Överfall

Framfall

Sjukdomsfall

Kriminalfall

Stjärnfall

Manfall

Vattenfall
Blodtrycksfall

Sönderfall

Dödsfall

Helt enkelt en jävla massa fall. Sådant där helt onödigt kommer jag att tänka på när jag cyklar. Det är ytterst sällan jag tänker en vettig tanke när jag cyklar. Jag menar jag kunde använda hjärnan till något viktigt. Men det gör jag ytterst sällan. Men å andra sidan tänker jag ytterst sällan på något tråkigt eller ledsamt när jag cyklar. Cykeln är en jävligt bra uppfinning. En av de bästa sedan uppfinningen av hjulet. En annan bra uppfinning är boken. En massa papper som sitter ihop på ett fiffigt vis som man kan läsa i och lätt bläddra i om man vill det. Har man missat något kan man bläddra bakåt och kolla hur det var. Vill man läsa ett speciellt kapitel längre fram bläddrar man dit och läser. Att läsa på en skärm är inte alls lika bra, tycker jag. Så när jag vill läsa en artikel som jag hittat på nätet, brukar jag skriva ut den och läsa. Mitt förslag är att ni gör likadant med mina texter. Skriv ut dem om läs de när ni går och lägger er vet ja. 

Att jag gillar att cykla tror jag beror på att jag då är så i nuet för det mesta. Jag tänker inte så mycket på vare sig det som varit eller som komma skall. Ofta tänker jag mest på att det börjar göra ont i ändan och det är visserligen lite besvärligt, men förhindrar tankar på annat. Min kamrat katten lever också i nuet tror jag. På morgonen kommer han och lägger sig på min mage och spinner. Då tror jag han tänker: ”Nu ligger jag på gubbens mage och spinner”. Sedan tror jag han tänker: ”Nu petar jag på gubbens näsa med tassen så han går upp och fixar frukost”. Inte tror jag han oroar sig för  människornas ondska och grymhet. Han slipper sådant utan att behöva cykla tre mil och tänka på alla sorters fall som finns. Nu kom jag att tänka på ett till: "psykfall".

Peter